Bränd

Det var den trettionde maj när jag brände mig för första gången under 2009. Det är ju verkligen lustigt hur man på charterresan eller inför strandturen ser till att smörja sig med allehanda, men när man bara råkar vara ute mycket i härlig sommarvärme i maj, finns inte de tankarna.

Jag bränner mig nog en gång per sommar faktiskt. Lustigt nog minns jag att det var i augusti förra året. Det blir en brun sommar i sommar.

Ålidhem, sista helgen i maj

Först vårväder, brännboll, kubb, glada människor, engångsgrillar och allmän trivsel.

Lite senare  krossat glas, förstörelse, misshandel, polisbilar och aggressiva eller skräniga eller rädda människor i allmänt kaos.

Alla känner till detta, ändå är 13-åringarna ute och ränner runt på egen hand. Det förstår inte jag.

En grinig Ronaldo

Champions league-finalen blev inget sportsligt klimax, bortsett från Messis otroliga mål. Jag passar dock på att njuta av att Cristiano Ronaldo återigen är bedrövlig en viktig titelmatch. En som aldrig presterar när det gäller som mest borde inte få några utmärkelser, som årets bästa spelare. Det är skadeglatt underhållande att se hans barnsliga grinighet.

Sommarnatt

Nattens promenad till tretton grader och en klar och lite ljus himmel efter midnatt ger smak för sommaren. Gräset har klippts för första gången och det doftar av grönskan återtåg i den fuktiga luften. Förbi passerar en i kortärmad skjorta, en annan i sommarklänning. Det är förlossning för alla människor som under nio månader burit bördan.

Sommar är det enligt SMHI när dygnsmedeltemperaturen är över 10 grader 5 dagar i sträck.

grusvaeg

Foto: fotoakuten.se

Dumsmart levnadskonst

Även om det inte är särskilt klimatsmart eller respektfullt mot de som lider av vattenbrist, charmas man en aning av umeåstudenten som effektiviserade sitt eget liv genom att varje morgon lägga fyra potatisar i en kastrull i diskhon och låta hett vatten rinna hela dagen, så att potatisarna var fina och klara när studenten kom hem från skolan på eftermiddagen. Slöseriet var dessvärre så omfattande att kvartersvärden snart kontaktade studenten och the happy days were gone.

Det är ett härligt exempel på vad regler och styrmekanismer kan göra, eller snarare vad människor kan göra när sådana saknas.

Tant gick av vägen

Ibland händer det att bilar kör av vägen. Det kan bero på halka, sladd i gruset utanför vägbanan, ouppmärksamhet från dagdrömmeri till sömn eller oförmåga på grund av rus.

Idag såg jag en tant gå av vägen. Till hennes försvar var det en liten spricka i asfaltskanten, som förmodligen kom som en överraskning. Som hastigast var hon i diket och vände. De må väl vara hänt, ingen skada skedd. Men det värsta är, tänkte hon, om någon bevittnade detta missöde och såg sig omkring oroligt, samtidigt som hon försökte fortsätta att gå som om ingenting hänt. Just när hon upptäckt mig händer, lustigt nog, ungefär ett nytt liknande debacle. Jag håller masken och hon går bestämt vidare.

Allt eller inget

Ibland, eller snarare ganska ofta, liknar jag en apparat med blott en onoffknapp. Först, när jag är på, händer allt och därefter, när jag är av, händer inget. Visst vore det trevligt med mellanlägen, men det är nog ganska nyttigt och bra att kunna stänga av också. Bara man ser till att ibland vara på också.

Aldrig nöjd

Har läst  lite generellt om andra världskriget inför morgondagens arbete. Hitler är ju galen på ett delvis spännande sätt, lite som en bondskurk, eller – det är väl bondskurkarna som är lite som Hitler. Till sin personliga nackdel uppvisade han ju en omåttlig megalomani. Det är ju rätt meningslöst och samtidigt ändå spännande att fila på kontrafaktisk historia, men vad hade hänt om Hitler nöjt sig Belgien, Nederländerna och Frankrike som man enkelt besegrade tidigt i kriget? Sedan tidigare hade han ju annekterat både Tjeckoslovakien och Österrike, samt delar av Polen. Om Hitler hade avstått från att gå till anfall mot Storbritannien och sedermera också Sovjetunionen, och istället låtit situationen mogna – vem vet vad som hade hänt då? Sannolikt hade Storbritannien agerat på sikt, men med lite diplomati hade Hitler kunnat få ryssarna på sin sida. Och vad hade hänt då? Kanske hade det som sedan blev det kalla kriget avgjorts militärt ”för länge sedan”!

Som tur är, om man nu får säga så efter alla miljoner döda, så fanns det ingen måttlighet i Hitlers planer.