P1 vs. P3

Det är en ständig kamp om mitt intresse. Ska jag se ännu ett avsnitt av den lättsamma komedin som leder till ett och annat leende, eller ska jag ta mig igenom den där dokumentären som verkar så intressant? Komedin kräver inget engagemang, i dokumentären måste man ha huvudet mer på skaft, men den ger också en belöning, man blir en erfarenhet rikare.

Ungefär på samma sätt har det blivit med radion. Jag har under många år lyssnat på P3 om dagarna. Egentligen sedan gymnasiet, då Pontus Enhörning hade ett humor-, låtönsknings- och hälsningsprogram Önska. Pontus är som den roliga farbrorn som man inte träffat på för länge. Nu på senare tid har Christer varit ett vanligt förekommande trivselprogram på dagtid. Men även P3:s mer populariserade aktualitetsprogram och rena humorprogram är generellt mycket bra.

Samtidigt går det nästan bara intressanta program i P1. Mycket samhällsvetenskaplig porr. Men man har förstås inte riktigt lika roligt, även om det självklart är långt ifrån humorbefriat.

Min bedömning är att P1-lyssnandet är vetenskapligt och reflexivt utvecklande. Men måhända är det mer avkopplande med P3 och dessutom håller man sig ajour kring ungdomars förehavanden, he he. P3 är en maktfaktor inom musik och den musik som P3:s musikredaktörer satsar på når oftast relativt bred framgång, men släpper fram också smalare band. Många ungdomar ratar nog P3 för att pratas en del, jämfört med rekla kanaler – reklam är bättre än prat. Det har jag också märkt, att när jag hört en del ungdomar hajpa vissa låtar, så har jag redan lyssnat på dem i flera månader på P3.

Nej, frågan kommer inte att avgöras här. Tills vidare får det väl vara som det varit senaste veckorna: P1 hemma, P3 i bilen. (Dessutom är Christer-redaktionens själva Christer pappaledig i ett halvår nu och vikarien Patti Hansén är inte riktigt lika trivsam. Inte heller är fungerar han lika bra med den andra programledaren Morgan, som Christer själv gör.)

Obama har hela världen i sin hand

Det är, trots allt, helt otroligt hur populär den amerikanske presidenten Barack Obama är världen över. Flest kritiker hittar man sannolikt i USA, men förmodligen också i Ryssland, där man säkert i hemligt drömmer om en ny bipolär världsbild, och helst med en lattjo revolverman från amerikanska södern som president i väst.

I Obamas berömda Kairo-tal lyfter han fram arabvärldens betydelse för den moderna världen. Det känns lite populistiskt att stå där och orera kring detta, men får väl ses som en fin gest. Men det vore ännu bättre om Obama implementerade dessa kunskaper och tankar i den amerikanska skolans läroplan.

Hursomhelst har Obama hela världen i sin hand. USA har tilldelats en straffspark, som Obama nu får lägga, efter att George W Bush fallit enkelt i straffområdet. Han kan sätta den säkert, tala varmt om omvärlden, men i praktiken inte göra så mycket. Fokusera på lagom reformer på hemmaplan för att få möjligheten att bli omvald. Han kan också sikta mot krysset, reformera kraftfullt på hemmaplan och gå ganska hårt fram i Mellanöstern. Siktar man mot krysset kan man förstås också missa. Reformerna inrikes riskerar att göra USA till ett Sverige, vårt land som med amerikanska mått är oerhört socialistiskt och då kan ett omval bli svårt. Trampar han å andra sidan på fel tår i Mellanöstern vet man inte vad som kan hända.

Straffsparkar i fotboll

– […] Men när det blir straffar är det som ett lotteri och tyvärr hade vi inte turen idag.¹

Så säger U21-landslagets högerback, Mikael Lustig från Umeå, till VK efter semifinalförlusten mot England på just straffsparkar.

Om man ser på fotboll som en ren lagsport där den kollektiva insatsen ska vara den avgörande har Lustig (m fl) kanske rätt. Vid straffsparkar är det mycket upp till respektive spelares individuella mentala styrka och ork efter 120 spelade minuter. Det är däremot inte längre upp till den kollektiva kapaciteten, utan den individuella i kapaciteten i kollektivet. Å andra sidan kan man säga detsamma om spelet i sig: det kan flyta på hur bra som helst, men ligger anfallaren på minus på självförtroendekontot kan mål och resultat utebli.

Men fotbollen blir överhuvudtaget alltmer individualiserad. Snart kan kärleken till tröjor och klubbmärken vara ett minne blott, när alltfler unga istället väljer att ”älska” spelare, oavsett vilken tröja de drar på sig (och detta diskuterades på ett intressant sätt någonstans nyligen, minns dock inte var, kan ha varit Laul Calling på aftonbladet.se). Det viktiga blir inte om Inter vinner ligan, utan om Zlatan gör bra prestationer, vinner skytteligan och erbjuds saftigt kontrakt i en ännu bättre klubb. Spelarna själva tänker alltmer rationellt, klubbmärket spelar mindre roll och istället hoppas man mer på en god utveckling på karriären och bra pensionssparande.

I denna nya fotbollsvärld kan man längre inte påstå att straffar är ett lotteri. Ett avgörande på straffar kan visserligen öka möjligheten till skrällar, typ att ett division 3-lag vinner mot ett allsvenskt, men på internationell toppnivå är det helt rätt och rimligt att utsätta spelarna för denna prövning. Ska de vara individualister, får de sin ultimata prövning här. Ungefär som en enmeters putt på 18:e hålet för att vinna en golfturnering, eller 40-0 i ett avgörande sets sista game. Det ser enkelt ut och är förmodligen också det om man bemästrar de mentala spökena. Precis som Tiger Woods och Roger Federer burit ansvar för missar av sådana lägen, bör fotbollsspelare också få göra det.

Marcus Berg har haft massor av chanser genom hela turnering och varit mycket effektiv. Men på straffläggning missade han. Han pallade inte trycket. Guillermo Molins missade också genom att träffa yttersidan av stolpen. Nu gäller det att ta dessa missar på rätt sätt och fortsätta att utvecklas. För det var inget lotteri. Det var inte slumpen som gjorde att det blev som det blev, det var två misslyckade straffar.

¹ Västerbottens-kuriren, ”Mikael Lustig: Bittert att det är slut”, http://www.vk.se/Article.jsp?article=288311 hämtad 2009-06-27

Internet Explorer 8

Medan FireFox bara blir bättre och bättre vad gäller användarvänlighet för nybörjare och vana surfare, samtidigt som uppstickare som Google Chrome erbjuder en enkel stabil webbläsare, släpper Microsoft Internet Explorer 8 – ett märkvärdigt misslyckande. Det är helt obegripligt vad man satsat på och hur man i allt större utsträckning fortsätter att överbelasta och förvirra det visuella intrycket. Sensationellt urusel uppgradering!

Om man vill nedgradera från Internet Explorer 8 tillbaka till version 7 ska man gå till kontrollpanelen, lägg till/ta bort program eller program och funktioner, visa installerade uppdateringar, välja Internet Explorer 8 och klicka på avinstallera.

Det är farligt att säga Hitler?

Det är rabalder i Gällivare efter att en kommunalpolitiker ”berömt” Hitler, menar Aftonbladet.se. (Läs mer: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5400701.ab)

Enligt Aftonbladets källa Norrbottens-kuriren, är det än värre, att kommunapolitikern ”hyllar” Hitler.  (Läs mer: http://kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4965910)

Enligt tidningen har politikern sagt: ” Adolf Hitler lät bygga motorvägar och det vände den tyska ekonomin. Men några fick det sämre”.

Detta är knappast en hyllning. Det är ett exempel på expansiv finanspolitik som Keynes gjorde populär under krisåren. Ett ganska väsentligt exempel på hantering av den ekonomiska krisen idag. Att man nämner Hitler är inte helt oväsentligt, då han vurmade särskilt för sitt motorvägsprojekt. Även om man givetvis hade kunnat tala om den ”tyska” satsningen på autobahn, så måste vi kunna förhålla oss till Hitler idag och inte kissa i byxan så fort vi hör hans namn. Att bara konstatera att han var en ond jävel leder ingenvart, förutom möjligen till en ny framtida Hitler, när någon karismatisk ledare kommer fram i rätt (kris)tid och erbjuder en till synes framgångsrik politik med enkla lösningar till alla.

Om Norrbottens-kurirens citat stämmer, så var det ju däremot mycket klumpigt och en fruktansvärd understatement att konstatera att några fick det sämre. Förutom att massor av människor först fråntogs sina medborgerliga rättigheter och knappast vann på den tyska ekonomiska framgången, så får man faktiskt komma ihåg ett folkmord, liksom alla de som drabbades av kriget, inklusive de tyska folket, vars land fullständigt pulveriserades när Hitler vägrade kapitulera.

Ideologiernas återuppståndelse

Det politiska klimatet i Sverige är spännande. Man kan bara tacka den aktiva borgerliga politiken, de nya småpartierna och finanskrisen för det.

 janbjfredrik

Foto: Pawel Flato

Borgerligheten kan ha vunnit makten tack vare människans grundläggande egennyttighet, där många med rötterna i arbetarrörelsen, men nu i själva verket politiskt ointresserade, valde Alliansen för att sänka sin egen inkomstskatt. Dessa hade förmodligen haft många goda år och fin löneutveckling i högkonjunkturen, köpt hus, stora TV-apparater och nya bilar. Det är säkert lätt att i det läget bli kräsen och önska någon tusenlapp extra till i hushållsbudgeten, vilket Alliansen erbjöd. De ”arbetare” som röstade blått röstade knappast ideologiskt, utan praktiskt egennyttigt – vilket också ser ut att vara melodin nu och i framtiden. Det ska också sägas att många inom den rödgröna röran ville ha något nytt och fräscht istället Göran Persson.

Nu slog finanskrisen till. En hel del ”arbetare” har lämnat fack och A-kassa på grund av den förda politiken. Många har fått gå från sina jobb och fler ligger i farozonen. Det känns som att nästa val kommer att bli mer ideologiskt än på mycket länge. Kommer svenskarna att fortsätta tro på Alliansens ideologiska ansats om mer pengar i plånboken efter skatt, men å andra sidan mindre bidrag för dem som hamnar utanför arbetsmarknaden för att det ska löna sig att arbeta? Eller kommer upplevelsen av den osäkrare kristiden göra att svenskarna vill ha staten som en bidragsgivande hjälpande hand och därmed röstar på den rödgröna röran? Eller kommer svenskarna skuldbelägga svensk invandrings- och integrationspolitik och måhända i större utsträckning rösta på Sverigedemokraterna, så att de kommer in i Riksdagen med möjlig vågmästarroll? Eller kommer den personliga integriteten på Internet (och möjligheten att ladda ner upphovsrättsskyddat material) fortsätta vara en nyckelfråga och ge Piratpartiet en vågmästarroll? Klimatdebatten har fått ge vika för den ekonomiska krisen under det senaste året – frågan är vilken effekt det får för Miljöpartiet, även om det gick bra för dem i EU-valet för ett par veckor sedan. Det är dock inte omöjligt att de tar än fler röster från Socialdemokraterna, som har allt svårare att engagera folk med sin otydliga politik. Det ser också ut att kunna bli allt tuffare för ytterligheten Vänsterpartiet i det alltmer liberala samhällsklimatet – skulle de rent av hamna under 4% på riksbasis, kan det blir svårt för de rödgröna.

mariawmonas

Foto: Riksdagen

Är det inte spännande, så säg! Så här många spännande utgångspunkter var det länge sedan vi såg.

Vilken vändning!

I mitten av maj kändes det ganska ruttet. Rätt så arbetslös, strulande A-kassa, ogivande träffar på Arbetsförmedlingen och universitetslärare som inte hade tid att rapportera in mina restpoäng. Allting vände sista helgen i maj! Helt plötsligt var min utbildning komplett inrapporterad, A-kassan rapporterade om en kommande utbetalning, Arbetsförmedlingen bråkade inte om de sökanderesor jag ansökte om och nu har jag erbjudits de två jobb, som jag hann åka på intervju för. Nu känner jag mig tillfreds.

Jorden runt på 29 timmar

En liten reseberättelse:

Söndag 18:15
Tar flygbussen till flygplatsen. Min bokade flygbussbiljett kan inte fås fram av bussen, såsom av Flygbussarna i storstäderna. Chauffören säger att det är första gången han kör och bjuder på resan. Helt OK.

Söndag 18:30
Checkar in. Går till säkerhetskontrollen och packar ner hårvax och deo i en säkerhetsplatspåse. Tandkrämen fick jag lämna, för behållaren är 125 ml. Farligt! I enliterspåsen får jag ju annars packa ner så många 100 ml tuber som ryms, men hundratjugofemman är farlig. Sedan sitta och vänta.

Söndag 19:05
Upp i luften. SAS uråldriga MD80:or är rätt tysta och sköna att sitta i om man hamnar i den främre delen av kabinen. I förra veckan åkte jag med Norwegian och hade plats längst bak vid motorn. Ingen fest det.

md80-fullklaff

Foto: fotoakuten.se

Söndag 20:00
Landar på Arlanda. Snabbt vidare till nästa gate för att sitta och vänta igen.

Söndag 21:00
Upp i luften igen. Sitter och jäser i ytterligare en MD80.

Söndag 21:50
Landar på Landvetter. Lämnar planet och går mot buss. Hinner just med flygbussen 22:00. Här fungerar min bokade flygbussbiljett strålande. Vid Korsvägen hoppar många av och vid hållplatsen står en göteborgsk a-lagare och är fly förbannad på någonting, lite oklart vad. Men han beklagar sig och svär oavbrutet under hela stoppet. Det är ju trevligt med dialekter, men skillnaderna är än större när människor är arga.

Söndag 22:30
Anländer till Nils Ericson-terminalen vid Centralstation. Kamrat Magnus står och väntar, och kör mig till sitt hem för en övernattning. I sitt bostadsområde kör han snyggt mot enkelriktat.

Söndag 23:00
Får en macka av kamrat Magnus.

Måndag 00:00
Bestämmer att jag ska upp 05:25 och lägger mig för att sova. Ligger och vrider mig under en dryg timme, kanske en och en halv. Hur låter ett kylskåp, är en av frågorna som begrundas. Likaså lyssnas till en tickande väggklocka och frågorna handlar om hur många sekunder det kan vara kvar tills jag ska upp.

Måndag 05:25
Mobilen spelar Bob Hund och jag vaknar, rätt sent in i signalen. Kamrat Magnus och dennes sambo kan ha vaknat, det har de inte beklagat sig över i efterskott. Tunga steg in på muggen. Duschar huvudet en minut. Försöker vakna till liv. En slags frisyr ordnas och tänderna borstas. Snabb kontroll över att allt är med och ut genom dörren.

Måndag 05:42
Just när jag kommer ut ser jag en förmodat rutinerad morgonresenär springa i riktning mot den hållplats som jag ska till. Tar tillfället i akt och hakar på. Viker in mot hållplatsen och spårvagnen kommer just. Går ombord, känner mig fortfarande helt väck.

Måndag 05:45
Försöker hitta information om hur man betalar med sms ombord, hittar inget och får vara en tjuvåkare denna gång.

Måndag 05:56
Anländer till Centralstation. Tar en kaffe på Pressbyrån och hon tvingar på mig en kanelbulle, ”blir bara sex kronor mer”. Ser också att biljettautomaterna inte fungerar, det var alltså tur att jag hämtade ut mina redan i Umeå. Hittar rätt tåg, och rätt vagn och sätter mig.

Måndag 06:09
Tåget rullar iväg ett par minuter försenad. En äldre man sitter mittemot mig och beklagar sig över förseningen, förstärkt av irritationen på att biljettautomaterna inte fungerar. Six o seven, we’re supposed to leave, muttrar han. Jag är så trött, lite besviken på att han sitter där och dessutom ser ut som en som kan tänkas vilja prata och jag skulle vilja lägga upp fötterna på sätet och sova. Medan jag dricker kaffe och äter bulle är det ganska tyst, men snart är diskussionerna i full gång. Han heter Gary och är amerikan, även om jag länge tyckte att han lät och såg holländsk ut, vilket också förstärktes av att han pratade om att han åkt från Amsterdam. Men det är det ju många som gör. Han är på väg att hälsa på sina släktingar i Växjötrakten och resten av tiden ombord hade vi det riktigt trevligt. Han berättade om sin bror som var fallskärmsjägare och deltog i landstigningen vid Normandie 1944. I lördags firades 65-årsdagen av dagen D och Gary hade varit där. Jag berättade om farfars och Finlands roll i kriget. Sedan ville han lära sig mer om landskap, län och kommuner, vilket jag berättade om, innan jag fick lära mig om det amerikanska utbildningssystemet.

Måndag 07:35
Framme i Limmared, hoppar av och väntar i morgonkylan på anslutningsbussen mot Tranemo.

Måndag 07:45
Ombord med 50 skolungdomar. Det är ganska lugnt på bussen, det verkar ju lovande. På en annan hållplats i Limmared kliver en elev på i full jultomtemundering inklusive mask. Han går långt bak i bussen och eleverna närmast mig fnissar förtjust och frågar sig vem det var.

Måndag 08:00
Framme i Tranemo, min potentiella blivande arbetsort. Ser att ICA Kvantum håller på att öppna just. Jag passar på att gå dit. Lånar toaletten för att kontrollera fräschheten. Sedan köper jag en juice och en macka. Sitter sedan på en bänk utanför och fikar frukost i solen. Den värsta morgonkylan börjar avta. Snart ringer telefonen. Eftersom jag väntar på besked från en annan arbetsgivare, roas jag kort av tanken av att få ett annat jobb, nu när jag gjort denna långa resa. Det är dock från förra jobbet – de påstår sig behöva förstärkning inför dagens brännbollsturnering, men det blir förstås svårt.

Måndag 08:30
Går genom Tranemo centrum på några fem minuter. Förutom ICA, finns ett litet torg vid kommunhuset och några hundra meter av en sorts handelsgata. Expert och Team Sportia finns dock!

Måndag 08:50
Glider in hos den eventuelle arbetsgivaren. Vi sitter och pratar, går runt och spanar in bygget, träffar några av de möjligen blivande kollegorna. Positiva intryck i överlag. Jag får till slut också ett bud. Det är fint det.

Måndag 10:45
Hemresan börjar med buss mot Borås. Längst fram sitter en gammal man och ljuger med chauffören. Genuin bonnavästgötska och när han drar ett skämt som att han ”såg att finnen var lite seg och frågade ‘är det dagen efter eller?’ och finnen svarade ‘nej, det är samma dag'” så kändes det lite som att vara i en klassisk svensk fars. Väntade bara på Stefan och Krister.

Måndag 11:40
Ankommer till Borås. Tänker spendera några timmar i staden, eftersom flyget går först på kvällen. Går från resecentrum mot centrum och det börjar tokregna. Det sämsta med att vara på resande fot på det här sättet är ju den bristfälliga tillgången på toaletter. I Borås tycks det finnas en gemensam satsning på ett betalsystem för toaletterna i centrum, de ser likadana ut hos alla. Och jag har bara fyra kronor och femtio öre i kontanter, när jag första gången möter systemet på McDonalds. Ut i regnet igen, hittar en uttagsautomat och tar ut en hundring. Vidare mot det enda som ser ut som en inomhusgalleria – de brukar väl ändå ha fina toaletter. Där visar de sig ha precis samma betalsystem. In i en skoaffär och växla till småpengar – de tycks vara vana vid att folk besöker dem i detta syfte, då de ligger närmast.  Sedan är toaletterna upptagna och när en dam kliver ur tänker jag att nu borde jag ju kunna gå in gratis, men systemet är kopplat till belysningen. Jag hade alltså kunnat vara där inne i mörkret, men väljer att betala med en femma, nu när jag ändå hade en. I efterhand inser jag ju att i totalt mörker är mobiltelefon en utmärkt belysning. Men det här får kompensera för tjuvåkningen i Göteborg.

Måndag 12:15
Fortsatt dåligt väder. Bestämmer mig för att ta bussen till Landvetter redan nu i hopp om att hitta något lugnt hörn där för att möjligen slumra till lite. Och för att äta.

Måndag 12:35
Bussen avgår, vi är tre personer ombord hela vägen. Känns lite slösaktigt.

Måndag 13:10
Kliver in på Landvetter och hade hoppats på något billigt matställe. T ex ett hamburgarhak, men det finns inte. Jag går runt desperat och ser bara två caféer som skyltar med räksmörgås och carlsberg export för 128 kronor. Känns lite omättande och dyrt. Pressbyrån finns ju – de kanske har en korv och sådant? Nej, det har de inte. Till slut, efter att ha gått fram och tillbaka några vändor – för det är en ganska stor flygplats trots att det inte finns så mycket service – ser jag en annan servering i ett hörn. De tycks ha dagens husman till vettigt pris.

Måndag 13:40
Framför mig i kön står två stekare, varav den ena är hans höghet prins Carl Philip. Det är tydligt hur tjejen i kassan känner sig en aning osäker på om det faktiskt är han, som om hon inte vill tro att han bara kan stå där och beställa panerad fisk av henne. När prinsen sedan betalar med kort, frågar hon instinktivt efter legitimation – men känner sig uppenbart lite skamsen i samma ögonblick som hon gjort det. Men då får hon det bekräftat iallafall och blir allt rosigare om kinderna. Den andra liraren tar en stek! Jag känner mig relativt okunglig när jag beställer min panerade fisk, men vi har roligt åt det hela. Örtsåsen är god, likaså salladsbuffén, men den panerade fisken är rätt kall och lite väl torr. Men det var väl roligt.

Måndag 14:30
Det finns inga undangömda, sköna sittplatser att slumra i på Landvetter. Går ut och går istället. Men det finns ju inga ställen som är så lite anpassade för fotgängare som flygplatser. Jag är nu så trött, så det finns inte.

Måndag 15:15
Sätter mig i en oskön sittplats mitt i den stora utrikesavångshallen och roar mig några kvartar åt hur svårt det är för folk att checka in i automat. Men å andra sidan är det ytterst begripligt, när det kommer folk 60+ och ska hålla på med touchscreen eller sådana kulmöss. Man ska fortfarande lämna in bagaget – var det verkligen så tidskrävande att checka in folk där, att man menar sig tjäna på dessa automater? Förra TV-profilen Johan Wiman passerar och ser fundersam ut.

Måndag 16:00
Bestämmer mig för att checka in. Det kanske finns några sköna stolar att slumra i vid gaterna? Jag vet inte när jag kände mig så sliten och less senast. Mitt bälte, som så genialiskt klarat säkerhetskontrollerna tidigare, åker fast i Göteborg. Men den trevliga äldre mannen ber mig bara ge honom bältet och gå runt igen, och tackar sedan för insatsen. Lite annat än på Arlanda förra veckan då en spännig ungtupp ville titta i min snusdosa.

Måndag 16:30
Det visar sig att mitt flyg är inställt, men som tur är så går det ett före som jag får åka med.

Måndag 17:30
Uppe i luften igen. Nu i en Boeing 737-800 som luktar nytt, men som har så lite benutrymme att jag inte varit med om liknande. Mycket riktigt annonserar kapten såsmåningom att detta blott är den 17:e flygningen för denna maskin och att denna versions uppvikta vingspetsar, ungefär som man gjorde på sina pappersflygplan, tjänar in 3% bränsle. Men, jag och mina knän får nästan inte plats.

Måndag 19:00
En maxburgare blir det till middag. Sedan hittar jag faktiskt en stol att slumra i en stund, fast det går inte så bra med det, men tiden går fort.

Måndag 21:25
Uppe i luften något försenat. Sitter bredvid två jäntor som uppenbart kommit från en solsemester och är less på att flyga. De gör sig lustiga över ordet wraps och jag håller tyst med dem. SAS specialerbjudande för kvällen är en wrap och en smoothie. Jag har själv i en tidigare typ av blogg på en community riktat min avsky mot ordet smoothie. En wrap och en smoothie, för bövelen.

Måndag 22:10
Min betalda flygbussbiljett kan de inte få tag på. Pröjsar. Sedan kommer en riktig fars när en finne ska åka med och vill betala med kontanter, som ju nuförtiden är ajabaja. Hans finska bankkort fungerar inte och när han skickas sms, för han hävdar att han har svenskt abonnemang, får han inget svar. Chauffören menar då att han inte har betalat och vill att han ska gå av. Sedan blir det ett förväntat drama. ”Det står att sikka sms för att petala o de ha ja gjort – de måste gälla som petalningsmedel”, ”jag är bara sjåför, varför du klaga på mig, klaga hos länsstyrelsen, vadsomhelst”, ”kan du skriva ner ditt namn här så jag vet vad du heter när jag ringer in imorgon”, ”ja sänner reporter på VK och ska prata med dom imorron”, ”du får pråta med någon, ge dom dina pengar och de betala med kort”, osv. Men det slutar alltså med att finnen går av i vredesmod och chauffören kör i vredesmod. Vilken fars.