Umeåklubb

Tack vare Facebook råkade jag hitta en klubbafton med Umeå-tema på Strand vid Hornstull, som gick av stapeln häromdagen.

Först ut på scenen var Frida Selander med trivsam singersongwriterpop. Roligast var hennes spretiga mellansnack, där hon bland annat konstaterade att sevenelevenkioskerna inte håller vad de heter, medan vårt 07-01 (sju till nollett!) faktiskt gör som de heter. Så när umebor kommer till storstan går det runt och letar efter bågenhuset, utan framgång. He he.

Därefter var det dags för Caotico, som nyligen släppt en singel tillsammans med Tove Styrke. De spelar en mycket trevlig elektronisk pop med en doft av både Melody Club och Pet Shop Boys. Energin på scenen är också bra, men de skulle vara ännu lite coolare med en trumslagare. Dessa gossar kommer vi nog att se lite mer av.

Tredje akt var Dennis Lyxzéns band Invasionen (tidigare The Lost Patrol på engelska) med tempofylld pop med vissa släktdrag åt det punkiga hållet. Det passar mig utmärkt med blandningen av härliga, trallvänliga refränger och lagomt med mangel.

Mot slutet av kvällen gick även ett hipetihopgäng upp på scenen, men det är förstås ingenting för farbrorn.

Idag har jag lyssnat på ett gäng av gårdagens låtar på Spotify och det är bra skit. Det är nästan så att man är en lite mer stolt umebo idag. Och så säger man det man alltid säger: jag måste ge fler nya band chansen.

Sök på Spotify:

Invasionen – 120 dB
Invasionen – Sanningsenligt
Invasionen – Demonerna

Frida Selander – Woman in me
Frida Selander – Forever on your team

Back of my head – Caotico

Ljud i offentliga rum

Idag på tåget var det en nisse som började poppa reggae från sin mobiltelefon, utan hörlurar, rakt ut i det offentliga rummet. Kan det bli mer oförskämt och egocentriskt? I en vagn med tiotals passagerare tog han sig friheten att bestämma vad alla ska lyssna på. Svensson vände sig om försiktigt för att se vad det försiggick för kulturbrott.

Men i ärlighetens namn hade det kunnat vara värre, det hade ju kunnat vara något annat än reggae. Det är inte för intet som reggaebusschauffören accepterats av många umebor och nått viss berömmelse för sitt intrång medelst västindiska tongångar i bussens offentliga rum. Baktakten och det drömska och rökdimmiga filosoferandet får en att inta en mer förlåtande och accepterande inställning.

 

Maria Möller

Spanat in Maria Möllers föreställning med musik, imitationer och humor på Intiman ikväll. Gott och blandat var det, allra roligast blev det när hon var gnällig typ från pitebygden på semester i Visby. Bäst var det när hon imiterade vissa artister såsom Björk, Kate Bush och Cher.

Perfekt ljud

Det perfekta ljudet är det breda ljud med visst tryck som kommer från en ljudanläggning som är liten, nätt och lättplacerad. Den senare aspekten är förmodligen viktigare. Så med andra ord är jag inte en hifibög, vilket Stephan Mendel-Enk lite tröttsamt kåserar om i dagens Metro.

Men någon typ av ljudanläggning krävs, för en platt-TV:s inbyggda högtalare på baksidan duger inte till mycket. Men ett redigt 2.0-system kostar för mycket, och de flesta kompakta system är för kvadratiska. Just nu är det en Philips som närmast har rätt mått, men jag tror inte på Philips på ljudfronten. Ska se om någon ljudhandlare kan erbjuda provlyssning.

Umeå-Lycksele

Det sägs att regionaltåget mellan Umeå och Lycksele är en succé. Det finns förstås nackdelar, som man skriver i artikeln: bussarna, som nu dras ned på, har ju stannat lite överallt, medan tåget bara stannar i Hällnäs, Vindeln och Vännäs. Det innebär sämre service, eller förlorad miljöeffekt när människor tar bilen till stationerna. Länstrafiken borde också snarast engagera sig i att utveckla matartrafik till stationerna, istället för att fortsätta med sin gamla tidtabell som inte alls är kompatibel med tåget.

Om trafiken blir fortsatt bärkraftig öppnar det sig dock intressanta möjligheter för en själv i en eventuell framtid hemmavid: bo billigt i Vindeln, jobba i stan. Eller i värsta fall tvärtom.