Författare: Janne

Kategorier
Kultur

Kent spelar igen

Så kom det lite okentiga beskedet att Kents stora begravning i december 2016 inte var det definitiva slutet, utan att man nu ska ställa sig på scenen i totalt sex konserter inför totalt säg 240 000 besökare som alla betalat minst 999 kr för kalaset. Det blir säkert trevligt, men det är blandade känslor i det hela på grund av projektets okentighet. Men mitt dåliga samvete för att jag inte lyckades fullfölja mitt tematiska skrivande kring bandet och musiken där när det gick mot begravning har lindrats: planen var 10-12 inlägg om olika intressanta aspekter, det blev kanske tre. Nu måste jag sluta, så att jag tajmar in publicering kl 7.47.

Kategorier
Spaning

Vintertid

Gubbpoängen trillar in, exponentiellt i tilltagande.

Borta är den tid då övergången till vintertid innebar en möjlighet till en godkänd sovmorgon. Du kunde ligga och dra dig till klockan tio, men så var klockan bara nio. Dagen därpå var det som att skolan började en timme senare, vilken otrolig lyx det kändes som. Sedan var det så klart också till större besvär i motsatt riktning, när klockan skulle vridas fram igen på våren.

Nu är allt detta en gäspning. Hann vara besviken över att jag vaknat så extremt tidigt, innan jag kom ihåg vad det var för dag. Å ena sidan är det trevligt att morgnarna blir lite ljusare, å andra sidan börjar eftermiddagsmörkret bli mer nedslående. Jag skulle nog kunna lägga en röst på de förslag som finns på att avskaffa tidshoppandet.

Kategorier
Spaning

Tema anagram slutar med revansch

Det är inte snyggt, men med alla vokaler kan man trots allt finna en del mankemang. Jag är återuppstånden i Sverige.

Junioren pep ja.

Neri? Nej! Upp? Oja!

Nej, jipporea nu

Jippo enar ju en…

Niorna pep ju ej

Oj, pinar jeep nu

Kategorier
Spaning

Anagramvalet – vagare talman!

Vad håller jag på med?

Om vi skulle välja parti efter bästa anagram på partiledarens namn så skulle resultatet bli så här:

C – Hummerrikedomar
Gör en flagrant sväng åt höger och gör sitt bästa val på länge. 14%

MP – Inled elhandel, ladda minan
Blandning av gammalt och nytt med fokus på el, men också satsning på försvarsfrågor. 10%

M – Lektorns fissur
Trots att man inte vill döda den försmädliga skolmarknaden så satsar man på bildningsidealet 18%.

L – Shopar hjonen
Ingen förstår något av det hela, men L räddas av stödröster. 4%

S – Samlagen anordnades
Skatt blir sexigt igen och befolkningsboom väntar när sossarna bygger folkhem igen. 38%.

SD – Småmys i kojen
Försöker sig på en mjukare linje, men det skiter sig bland kärnväljarna. 6%.

V – Idag hos tornados
Fokus på vindkraft når oväntad styrka och tas inte på det största av allvar. 8%

FL – Ej manualen, talade ryskast
Den lite luddiga sammansättningen inom Folklistan hann inte göra avtryck inför EU-valet, men nu så: Här gör man som man vill och inte minst knyter man an till den svinet i Öst. Alltid lockar det någon. 4%

AfS – Skuldsattas nervgas
Man siktar på en slutgiltig lösning i frågan om hushållens skuldsättning och när andra partier mesat till sig tar man sig in riksdagen med stödröster. 4%

KD får inte till något och åker ur.

Kategorier
Spaning

Anagramlösheten

Som en i blod och namn tvättäkta finnpajsare, har det varit svårt att angripa Sverige med sitt namn. Jag minns att jag lite tillspetsat skrev här 15 år sedan att det var kört med andrahandsbostad i Sthlm pga mitt knivsticks- och alkoholdoftande namn.

Men kanske har det ändå varit värst att ingen någonsin (utom i Tornedalen) kan stava mitt namn. Och i vanliga användarförkortningar har det blivit obegripligt: jaejui98 minns jag att jag hette på universitetet, jaju på något jobb. Fy fan. Vilket vanligt namn som helst funkar bättre, säg Hagamannen, han hade hetat nislin02 eller nili. Och hans namn, lämnar efter sig massor av häftiga anagram: skinnen grillad, skelning lindra, skrinlagd Lenin, sinnlig klander. Ja, man blir avundsjuk trots allt. Mitt namn levererar 0 anagram på svenska. Det går bara inte.

Men så var det frågan om jag ändå har något på finska? Jajamensan och den finska grammatiken bidrar till målande varianter:

Pepuin rajojen – utefter stjärtarnas gränser

Painojen purje – Tyngdernas segel

Rajujen oppien – De brutala lärornas

Det är trots allt helt okej att vara finne.

Kategorier
Spaning

Hur mycket tarvas e?

Läste just om en författare som skrivit en roman helt utan bokstaven e. Ett spännande grepp som tvingar en till kreativa lösningar. Det måste provas. Vid ett snabbt tankeexperiment insåg jag att bestämd form blir extremt svårt, det kommer att bli luddigt. Låt mig berätta om vad som händer idag.

Någon stunds varm panna på valp stör distanskontorist om något nödgas. Två viljor i svår samklang. Stäng av ljud! Sänk din volym! När att-göra-listor prickats av ska övriga valpar införlivas. Må alla förbli friska! Badtur till havsbad bland sjuhundra andra misstänks för smittan. Coronavirus finns ånyo här och där, måhända nu just här. Nog kan pappa också känna något i kropp och själ. Därför blir alla onsdagsgöromål minimalistiska. Pizza? Ja, tack. Sova klockan åtta? Ja, tack. All kraft går åt till hämtning av barn och pizza. Om pappa orkar, kan någon stund offras till förmån för norra Londons kanonlag, som ikväll tar sig an andalusiskt motstånd i mästarnas liga.

Så var det med det. Det var ganska spännande. Presens, förutom själva ordet presens, tycks vara en underlättande faktor. Nu hade jag inget annat att skriva, men man får väl ta sig an sådana här utmaningar för lite guldkant i vardagen. Tanken att utesluta a lockar lite, men det måste väl ändå bli omöjligt?

Uppdatering någon dag senare: Gudförbannat, hittade trots allt två e i texten, alldeles på första raden.

Kategorier
Personligt

Eskapism eller nostalgi

Hamsterhjulet snurrar och snurrar och snurrar och snurrar. Jaget är diffust.

Mitt nuvarande arbete fram till ett år sedan och sex år innan det har gett lite spänning och äventyr, lite hållplatser av avvikelse. Så är det inte längre. Nu är det inkorporerat i hjulet som snurrar och snurrar och snurrar, och ingenstans kommer man.

Även om det var skarpt arbete som gällde var det samtidigt en stunds verklighetsflykt, där jaget fick finnas och formas vidare. Det var fint och varmt och nu är det som att allt det där istället är en del av den fina och varma nostalgin som man alltid kan låta sig omsvepas av.

Något behöver man sett till läget i vår värld.

Kategorier
Personligt

Fuck cancer, igen

Cancer är en rövhatt. Inte som ryssar som medvetet terrorbombar en livsmedelsaffär och café och dödar 50 personer varav ett sexårigt barn i en by utanför Kharkiv. Ryssland, ett förjävligt land av för många högst motbjudande intentionella rövhattar. Cancer är en mer slumpmässig rövhatt. Visst går det att styra slumpen marginellt i någon riktning, livsstilen har viss betydelse, men till syvende och sist tycks slumpen i genpoolen avgöra det mesta.

Mina fina bekanta har en superfin tioårig son som bland att spelar boll i samma lag som min pojk. Tioåringen får huvudvärk som håller i sig en vecka innan den bli outhärdlig, varpå de åker in, varpå de nästan omedelbart sätts i helikopter till Umeå, varifrån de ganska snart skjutsas vidare till Karolinska. Hjärntumör. På en superfin tioåring. Så brutalt plötsligt, så ödesmättat. Varför just han?

Det här är inget nytt och artiklar och TV-reportage har varit gripande, men när det nu kommer så här nära är det svårt att värja sig. Gossen kommer att kämpa, men gudförbannat vilken mardröm för alla de nära, när skiten äter upp oss som står några meter bort.

Så fuck cancer, lös den jävla gåtan någon gång, åtminstone för barnens skull. Och kämpa Harry.

Kategorier
Personligt

2023: Räntehöjning och terrorbombning

2023 förnekar sig inte, utan fortsätter uselt. Jag ger tredje gnällinlägget på rad (kan vara fler, jag minns inte).

Räntan fortsätter upp. Tidningarna försöker rapportera om att matpriserna sjunker, men sammantaget har inflationstakten kanske mattats av något, men är fortsatt hög. Kronan är svag, Euro är dyrt. Sjukt trist, så pass att man måste undvika makkaraherkku på Aavasaksan Grilli. Det värsta är att lågkonjunkturen inte riktigt tar fart, utan förmodligen har vi det sämsta en bra bit framför oss fortfarande. Personligen är det ingen kris, men det är irriterande och deppigt.

Kriget fortsätter också. Just idag rapporteras ärkesvinet Putin ha terrorbombat det civila Ukraina mer än på länge, lyckligtvis är han och hans verksamhet genomrutten, så det blir svaga resultat, men alla resultat är åt helvete förjävliga. Det är kört för honom och hans regim, men det hjälps inte. Otaliga fler ryssar ska offras, ukrainare kommer att falla och civila kommer att mördas. För ingenting. För en mans princip att låtsas som att han är stark, fastän han även fortsättningsvis är den fattiga kusinen från landet. Det är så meningslöst. Personligen är jag långt från det där, men det är irriterande och deppigt.

Dessutom: en tid av tandvärk, bristande motivation i arbetet, bekantas son sägs ha utvecklat en tumör i huvudet, fotbollsresan blev uppskjuten, barn som tjatar och äter inget vettigt, ja, vad fan.

Får hoppas på en vändning, en ljusglimt, med en trendbrytande höstsemester till veckan.

Kategorier
Personligt Spaning

Mot mörkret

Ibland har det varit kul att återgå i arbete efter semestern. Just nu är det inte det. Då blir det motigt i mörkrets begynnelse, vilket ju förvisso framgick redan av föregående post. Det är sista allsången i ett tragiskt mörker (där egentligen bara rockkonserter får äga rum), det är de första förkylningarna när folk börjar träffas igen, det är insikten att hoppet om liv, som brukar inträffa mot slutet av april, är plågsamt avlägsen. Idag är första dagen på ungefär en säkert en och en halv månad som jag inte har shorts på mig.

Det finns en extra inlagd semester i slutet av september, den kommer att bli fantastisk. Oktober, när det blir friskt, men inte för jävligt kallt eller helt mörkt, är också en acceptabel tid. Julhelgerna som en liten ljuspunkt är inte att förakta.

Ändå känns det lite extra dystert.

Och Kent gör inte skivor längre för att ge dessa känslor skönhet.

Om man överlever 30 år till av det här livet, så blir det absolut garanterat att göra vadsomhelst för att spendera vintern på något annat ställe än mörka Norden.

Men det är klart, som jag nog också resonerat i, det kanske inte är så farligt om man får sitta inne och se på en rad bra filmer om det är förfärligt snöoväder.

Summa summarum, oavsett vad blir det bättre om ca 30 år.

Som vanligt.

Mer hoppfullt så klart än för sverigevänner och annat löst folk som tänker att det var bättre 30 år sedan.