Ibland känner man sig trött, men nu är jag trött.
Inga känningar än, men jag vet att någon av dessa dagar slår en mäktig förkylning till.
Efter midsommar någon gång landar man och semestern kan börja.
Ibland känner man sig trött, men nu är jag trött.
Inga känningar än, men jag vet att någon av dessa dagar slår en mäktig förkylning till.
Efter midsommar någon gång landar man och semestern kan börja.
Jannes avdankade blogg har fått större bokstäver. Det blir helt klart mer tryck i orden när de är så stora: kan detta leda till en renässans efter den långa, mörka vintern?
(Den egentliga anledningen till pysslet är flykt från det jobb som finns att utföra.)
Ja, två veckor senare så börjar sittandet gå bra och en viss arbetsglädje infinner sig! Varför är man så usel på att uppskatta hälsan när man har den i behåll?
Nu gäller det att förebygga nya ryggkatastrofer och första steget är bokning av tid hos sjukgymnast. Vuxenpoäng. Medelåldersminus.
Ikväll har Björklöven första hemmamatchen i kvalserien*. För motståndet står allsvenska Karlskrona. Karlskrona, som slutade sist i allsvenskan, har nästan inte alls vunnit på bortaplan, medan Löven har vunnit nästan allt. Den trenden får hemskt gärna fortsätta, för då gör Löven ett litet ryck i tabellen!
* OBS! Kvalserien till allsvenskan.
Dags att damma av bygget och väcka bloggen med ett inlägg.
Ryggskott, del 2, har utspelat sig. Dags att damma av även det bygget och väcka muskulaturen med lite träning.
Konsekvenser av ryggskottet blev bl a de första sjukdagarna sedan 2008 och missad resa till Istanbul.
Hela denna vecka har jag haft fascinerande drömmar på natten. Det började redan natten mot måndag. Drömmen innehöll inslag både från Björklövens haussade hatmatch mot Sundsvall i lördags och den fantastiska dokumentären om 22 juli-attentatet i Oslo och Utöya med fokus på offrens fruktansvärda upplevelser som på söndagskvällen visades i Dokument utifrån special. (Se på egen risk, fast gör det ändå: http://www.svtplay.se/video/971240/dagen-som-norge-aldrig-glommer) I drömmen var jag hemma på Ålidhem och det var allmänt dålig stämning, tror det handlade om att det hade varit ett evenemang om nu var slut och den dåliga stämningen hade följt med ut på gatan, man fick se sig över axeln både en och två gånger. Men snart blir det värre, för Ålidhems centrum drabbas av terrordåd i form av brinnande Saab 900 som på något sätt kommer i full fart mot entrén där jag står, den vid Kryddhyllan. Det blir panik och jag flyr in, för att söka upp den östra utgången, bara för att då upptäcka att ytterligare en brinnande bil flyger fram. Jag tror jag vaknar där någonstans, och så småningom står det klart att sömnen inte hållit god kvalitet.
Och så har det fortsatt resten av veckan, inte fullt lika dramatiskt, men lite omskakande hur som helst.
När jag lade dagens rad på stryktipset kändes den så bra att jag helt spontant halkade in på olika sajter för husleverantörer (aldrig haft en tanke på att besöka sådana sidor). Är jag ensam med 13 rätt blir det förmodligen ett nybygge, nära Bottenhavet någonstans.
Ibland låser det sig när man sitter och försöker sätta en gitarrslinga i musikskapandet. Det vanliga då är att det bara blir sämre och sämre och det är lika bra att ge upp och återkomma.
Då händer det ibland att datorn tröttnar och stänger av programmet rakt av. En mycket bra funktion, om du frågar mig.
Inte förrän jag på vägen hem ser mitt eget skoavtryck, så klar och ren i fin småkristallig nysnö, förstår jag vilka atlantångare jag vandrar omkring i: helt klart enorma och i synnerhet avsevärt större än vad de ser ut när man tittar ner på dem.
Kvällssovandet och en nödvändig hundpromenad på det och vips, så blev det ännu en sömnfattig natt. Snurrsnurr, innan det var dags för mat efter 02 och så lite snurrsnurr och till råga på allt, en slags mardröm som väckte en. Är väl å andra sidan inte omöjligt att det blir en ny skön kväll. Och en oskön natt.