Ibland känner man sig trött, men nu är jag trött.
Inga känningar än, men jag vet att någon av dessa dagar slår en mäktig förkylning till.
Efter midsommar någon gång landar man och semestern kan börja.
Ibland känner man sig trött, men nu är jag trött.
Inga känningar än, men jag vet att någon av dessa dagar slår en mäktig förkylning till.
Efter midsommar någon gång landar man och semestern kan börja.
Klockan gick snabbt idag, men det är ju sista stigningen till toppen som pågår. Bedömningar haglar: gult kort, rött kort eller bara frispark – ibland en klapp på axeln. Luften är fattig på syre, man har redan tagit sig flera kilometer i höjdled och tröttheten smyger sig på. Men någon gång under onsdagen sätter jag mig på stjärtlappen och åker hela vägen ner till ett helt annat klimat av värme, grönska och lata dagar. Men tills nedfarten hatar jag karriärsvalet i några timmar till.
Maciej Zaremba har kommit till den andra artikeln i en reportageserie i DN, där den svenska skolan får utstå en genomlysning. Formuleringarna är välkända för många, inte minst folk inom skolvärlden – men det saknas drivkrafter för att göra någonting särskilt åt det. I de enskilda fallen och i de enskilda relationerna är det bekvämt att släppa igenom elever som inte når målen – att inte göra det innebär konflikt och sämre förutsättningar i lönesamtalen.
Ett problem inom grund- och gymnasieskolan?
Nej, nej. Universitetsinstitutionerna tar emot samma elever och släpper igenom dem på samma vis – för annars blir det inga inkomster.
Allt det här är tämligen logiskt, enkel matematik.
Lärarnas betygssättning av elever är myndighetsutövning. Såsom andra myndigheters beslut, t ex de om studiemedel från CSN eller sjukersättning från Försäkringskassan, ska betygen kunna överklagas av brukarna. Det föreslår en statlig utredning.
Skolminister Björklund är skeptisk. Han tror att eleverna kommer att dra igång tidernas överklagandefest till en kostnad av hundratals miljoner, som Björklund menar kan användas på ett mer konstruktivt sätt. Vidare menar han att kraven på dokumentation av lärarnas vardagsverksamhet riskerar att bli absurt omfattande. Till slut kommer han med en pedagogisk poäng också: Risken är att undervisningen blir mer statisk och bygger på skriftliga prov av centralprovskaraktär (vilket han som katederundervisningsvän ändå borde gilla – kanske finns det lite skönt flum även i den gode Jan).
För en gångs skull får minister Björklund VG av mig.
Såsom de nuvarande kursplanerna och betygskriterierna, liksom de i den kommande reformen, ser ut är det ofrånkomligt att det bedömningen har vissa brister i likvärdighet. Men å andra sidan arbetar lärarna väldigt nära sina brukare, generellt över ett helt läsår eller mer och bör ha ypperliga förutsättningar att bedöma kunskapsutvecklingen utifrån betygskriterierna. Att någon annan ska ha bättre förutsättningar att göra en bedömning är svårt att argumentera för. Att institutionalisera standardiserade prov är en möjlighet, men då kan vi lika gärna göra som i de finska gymnasierna, att betygen sätts efter elevernas studentskrivningar i olika ämnen i slutet av utbildningen. Vägen dit får se ut hur som helst, det är kunskaperna vid utbildningens slut som avgör allt.
Nej, jag gillar den svenska modellen där avståndet mellan de unga vuxna (eleverna) och något äldre vuxna (lärarna) i skolan inte är så stort. Det möjliggör individualisering av undervisningen och god kunskapsutveckling för så många som möjligt. Där finns inte plats för generell överklagandemöjlighet, men nog kan elever och föräldrar göra sina röster hörda hos lärare och rektorer i de allra flesta fall och erbjudas tydligare betygsmotiveringar eller rent av bedömning av en ytterligare lärare.
Att överklaga myndighetsbeslut känns självskrivet i en demokrati. Men demokratin i skolan säkras i och med det elev- och föräldrainflytande som redan skrivits in skolans värdegrund.
Läs mer: http://www.dn.se/nyheter/politik/bjorklund-sagar-overklagade-betyg