Med några millimeter till godo undkom min farfar döden i Lapplandskriget 1944-45. Detta efter att ha träffats av granatsplitter i huvudet.
Därmed kunde han skaffa ett större antal barn, varav ett såg till att producera mig.
Som de säger i klicheorgierna i sport-TV: Det gäller att ha marginalerna på sin sida.
Runt midnatt, natten till idag, upplevde vi en jordbävning.
Jag märkte detta förstås. Första tanken var att huset håller på att spontanrasa. Men sedan tänkte jag nog att grannarna fick rundgång med maxbas på extrem volym, eller att en amerikanare med stor motor stod precis utanför fönstret. Det avtog och försvann efter ett tag. Tänkte inte mer på det.
Det visar sig emellertid när man läser tidningen idag att det var ett jordskalv som mätte 3,0 på richterskalan, med epicentrum 60 km från Umeå, ute i Bottenviken.
När vi var unga brukade jag och Tomas köpa en kebabrulle och varsin stor flaska cola. Sedan satt vi i mitt rum och såg på TV hela kvällen. Shitload of shit-days kallade vi det såsmåningom.
Är man ute och svirar på gatan kan det väl i värsta fall bli så att man tappar den glasflaska man håller i. Är det gräsmattan som tar emot fallet händer inte mycket. Är det asfalt händer det heller inte så mycket, möjligen en spricka. Och vilken festprisse tappar sin flaska? Genom åren har man sett många konstnärer som ramlat och slagit sig blodiga men räddat flaskan i upprätt position.
Nej, ser man glas ute på vägen – som här på Ålidhem efter valborgsmässoafton, är det spår efter idioter som ser det som något roligt att krossa glas. Hoppas ni själva trampar i glas i sommar! Eller får punktering!