Kategorier
Spaning

Medvind

På sätt och vis fick jag förståelse för dopningsfuskarna idag när jag var på promenad med Lars i ett slaskigt och ruskigt Umeå. På en stor öde parkering hittade vi en pinne och började slänga omkring den, eller ja, det var väl jag som slängde och Lars som hämtade. Efter några sorgliga kast insåg jag att ansträngningarna skedde emot vind och desto roligare blev det i medvind. Den värsta blåsten tycktes ligga på några meters höjd, så ännu mäktigare kast blev det när man tog lite höjd. Efter ett tag blev det en utmaning att komma längre och längre bort, ända bort till diket helst och det lyckades till slut. Världsrekord! Hurra!