En del av kidsen man jobbar med har ett skal omkring sig som yttrar sig i tystnad eller attityd. Många av dem har nog inte lämnat grundskolans idévärld, där de haft en viss roll gentemot omgivningen och lärarna. Där är ju också arbetsrelationen mellan lärare och elever en mellan vuxna och barn. I gymnasiet blir det snarare en relation mellan vuxna och vuxna eller nästan vuxna.
Foto: www.fotoakuten.se
Det kan vara frustrerande när några agerar som om de är i skolan för lärarnas skull, och försöker komma undan arbetet med en massa meningslösa förklaringar. Det kommer inget konstruktivt ur ett sådant beteende. Varför inte kommunicera vuxet? Om någon istället säger att den är på fel program, saknar motivation för skolarbete och inte tänker göra så mycket mer än att närvara, är förutsättningarna ändå goda för en sundare arbetsmiljö. I en sådan miljö kan det också hända positiva saker.
När en person med viss attityd, som i exemplet ovan, till slut börjar kommunicera vuxet är det en happy moment. Precis som det är när man helt plötsligt når den tyste. Skalet spricker. Då känns det som att deras världsbild håller på att förändras, att skolan erbjuder möjligheter och att läraren är där för att hjälpa den att uppnå målen. Att vara med om sådana genombrott gör att det är värt det.