Det är, trots allt, helt otroligt hur populär den amerikanske presidenten Barack Obama är världen över. Flest kritiker hittar man sannolikt i USA, men förmodligen också i Ryssland, där man säkert i hemligt drömmer om en ny bipolär världsbild, och helst med en lattjo revolverman från amerikanska södern som president i väst.
I Obamas berömda Kairo-tal lyfter han fram arabvärldens betydelse för den moderna världen. Det känns lite populistiskt att stå där och orera kring detta, men får väl ses som en fin gest. Men det vore ännu bättre om Obama implementerade dessa kunskaper och tankar i den amerikanska skolans läroplan.
Hursomhelst har Obama hela världen i sin hand. USA har tilldelats en straffspark, som Obama nu får lägga, efter att George W Bush fallit enkelt i straffområdet. Han kan sätta den säkert, tala varmt om omvärlden, men i praktiken inte göra så mycket. Fokusera på lagom reformer på hemmaplan för att få möjligheten att bli omvald. Han kan också sikta mot krysset, reformera kraftfullt på hemmaplan och gå ganska hårt fram i Mellanöstern. Siktar man mot krysset kan man förstås också missa. Reformerna inrikes riskerar att göra USA till ett Sverige, vårt land som med amerikanska mått är oerhört socialistiskt och då kan ett omval bli svårt. Trampar han å andra sidan på fel tår i Mellanöstern vet man inte vad som kan hända.