Kategorier
Spaning

Hur mycket tarvas e?

Läste just om en författare som skrivit en roman helt utan bokstaven e. Ett spännande grepp som tvingar en till kreativa lösningar. Det måste provas. Vid ett snabbt tankeexperiment insåg jag att bestämd form blir extremt svårt, det kommer att bli luddigt. Låt mig berätta om vad som händer idag.

Någon stunds varm panna på valp stör distanskontorist om något nödgas. Två viljor i svår samklang. Stäng av ljud! Sänk din volym! När att-göra-listor prickats av ska övriga valpar införlivas. Må alla förbli friska! Badtur till havsbad bland sjuhundra andra misstänks för smittan. Coronavirus finns ånyo här och där, måhända nu just här. Nog kan pappa också känna något i kropp och själ. Därför blir alla onsdagsgöromål minimalistiska. Pizza? Ja, tack. Sova klockan åtta? Ja, tack. All kraft går åt till hämtning av barn och pizza. Om pappa orkar, kan någon stund offras till förmån för norra Londons kanonlag, som ikväll tar sig an andalusiskt motstånd i mästarnas liga.

Så var det med det. Det var ganska spännande. Presens, förutom själva ordet presens, tycks vara en underlättande faktor. Nu hade jag inget annat att skriva, men man får väl ta sig an sådana här utmaningar för lite guldkant i vardagen. Tanken att utesluta a lockar lite, men det måste väl ändå bli omöjligt?

Uppdatering någon dag senare: Gudförbannat, hittade trots allt två e i texten, alldeles på första raden.