Etikett: cancer

Kategorier
Personligt

Fuck cancer, igen

Cancer är en rövhatt. Inte som ryssar som medvetet terrorbombar en livsmedelsaffär och café och dödar 50 personer varav ett sexårigt barn i en by utanför Kharkiv. Ryssland, ett förjävligt land av för många högst motbjudande intentionella rövhattar. Cancer är en mer slumpmässig rövhatt. Visst går det att styra slumpen marginellt i någon riktning, livsstilen har viss betydelse, men till syvende och sist tycks slumpen i genpoolen avgöra det mesta.

Mina fina bekanta har en superfin tioårig son som bland att spelar boll i samma lag som min pojk. Tioåringen får huvudvärk som håller i sig en vecka innan den bli outhärdlig, varpå de åker in, varpå de nästan omedelbart sätts i helikopter till Umeå, varifrån de ganska snart skjutsas vidare till Karolinska. Hjärntumör. På en superfin tioåring. Så brutalt plötsligt, så ödesmättat. Varför just han?

Det här är inget nytt och artiklar och TV-reportage har varit gripande, men när det nu kommer så här nära är det svårt att värja sig. Gossen kommer att kämpa, men gudförbannat vilken mardröm för alla de nära, när skiten äter upp oss som står några meter bort.

Så fuck cancer, lös den jävla gåtan någon gång, åtminstone för barnens skull. Och kämpa Harry.

Kategorier
Personligt

2023: Räntehöjning och terrorbombning

2023 förnekar sig inte, utan fortsätter uselt. Jag ger tredje gnällinlägget på rad (kan vara fler, jag minns inte).

Räntan fortsätter upp. Tidningarna försöker rapportera om att matpriserna sjunker, men sammantaget har inflationstakten kanske mattats av något, men är fortsatt hög. Kronan är svag, Euro är dyrt. Sjukt trist, så pass att man måste undvika makkaraherkku på Aavasaksan Grilli. Det värsta är att lågkonjunkturen inte riktigt tar fart, utan förmodligen har vi det sämsta en bra bit framför oss fortfarande. Personligen är det ingen kris, men det är irriterande och deppigt.

Kriget fortsätter också. Just idag rapporteras ärkesvinet Putin ha terrorbombat det civila Ukraina mer än på länge, lyckligtvis är han och hans verksamhet genomrutten, så det blir svaga resultat, men alla resultat är åt helvete förjävliga. Det är kört för honom och hans regim, men det hjälps inte. Otaliga fler ryssar ska offras, ukrainare kommer att falla och civila kommer att mördas. För ingenting. För en mans princip att låtsas som att han är stark, fastän han även fortsättningsvis är den fattiga kusinen från landet. Det är så meningslöst. Personligen är jag långt från det där, men det är irriterande och deppigt.

Dessutom: en tid av tandvärk, bristande motivation i arbetet, bekantas son sägs ha utvecklat en tumör i huvudet, fotbollsresan blev uppskjuten, barn som tjatar och äter inget vettigt, ja, vad fan.

Får hoppas på en vändning, en ljusglimt, med en trendbrytande höstsemester till veckan.

Kategorier
Kultur

Fuck cancer!

I de senaste veckorna har TV-serien Fejkpatient (TV4/CMORE) avverkats. En märkvärdig upplevelse, faktiskt, då den ger ett finfint porträtt av det gamla Umeå som jag minns det. Idealistiska studenter, spoken word, värme och kärlek. Huvudpersonen rullar runt vid ett gammalt bockstyre, helt perfekt. Men samtidigt sjukt deppigt med allt, då cancern till väsentlig del har en huvudroll.

Bara som refensram får man lägga till att när jag var yngre blev Umeå 100 00 invånare, och nu är man i allmänhet över 130 000, en enorm ökning av folk och när jag är hemma och sänker en bägare träffar jag nästan aldrig någon jag känner, utom när det är på hockey.