Umeås hopp Lisa Miskovsky gjorde sitt första framträdande i Melodifestivalen med en underbar 80-talselektronisk balladdänga. Det fanns en befogad oro för att svenska folket skulle dribblas bort i tonartsbytet mellan vers och refräng och den relativa lågmäldheten, men Miskovsky bidrog med utstrålning och en känsla, samtidigt som det svävande stilrena numret och de melodiösa smådetaljerna ändå fanns där för att flirta med de svårflirtade. Bäst i år! Som personlig bonus nämndes båda mina hjärtevänner Jocke Berg och Björklöven i hennes introduktion.
Danny Saucedo är ju en oemotståndligt trevlig prick och numret var ganska fascinerande, men låten och sången var väl inget för julgranen egentligen.
Till andra chansen gick Dynazty, ännu ett hårdrocksband som flirtar med svunna tider, men G:son-låten hade ju ärligt talat passat bättre hos Perrelli. Lotta Engberg och Christer Sjögren sjöng en gladlynt kabarélåt, vilket var så pass gulligt att de också får en andra chans.