Det finns inga gratisluncher. Inte ens på internet, typ. Inte längre i alla fall. I begynnelsen fanns det mycket som var gratis; i stabila infrastrukturer som Napster och DirectConnect delades prima kultur. Nu finns betalväggar och abonnemang, med all rätt. Men det irriterande och vad som föranleder denna korta spaning är de sidor med “gratis” innehåll som portioneras ut i ytterst små portioner på flera sidor. Somliga tidningshus håller på med motsvarande, man ska tvingas klicka för att ladda ny reklam. Men värst är de där små lockbeteslänkarna som den jag drabbades av idag: Se de anmärkningsvärda bilderna från Hollywood och hur greenscreen används. 20 bilder, en bild per sida, det är så mycket reklam kring bilderna att man måste leta efter den bild man vill se och all reklam bygger på att efterlikna en knapp till nästa bild. Man blir så hårt ansatt att det knappast känns gratis.