Hamsterhjulet snurrar och snurrar och snurrar och snurrar. Jaget är diffust.
Mitt nuvarande arbete fram till ett år sedan och sex år innan det har gett lite spänning och äventyr, lite hållplatser av avvikelse. Så är det inte längre. Nu är det inkorporerat i hjulet som snurrar och snurrar och snurrar, och ingenstans kommer man.
Även om det var skarpt arbete som gällde var det samtidigt en stunds verklighetsflykt, där jaget fick finnas och formas vidare. Det var fint och varmt och nu är det som att allt det där istället är en del av den fina och varma nostalgin som man alltid kan låta sig omsvepas av.
Något behöver man sett till läget i vår värld.