Så small det ånyo till: halsont, feber och slem. Riktigt tungt, men är det tungt nog att jag blir hemma imorgon och tar mig en första sjukdag i det här jobbet?
Nej, jag tror inte det. Min hållning är samma som till hunden: har man aptit så är man frisk nog att ta febernedsättande och smärtstillande och kriga på. Sjuk är man när man ingen aptit har, ja, man vill knappt lämna sängen: kanske en deciliter vatten här och ett toalettbesök där – annars sover man bara.
Visst är det väl så att man i utrikiska glada popdängor i flera fall sjungit om att man har febern. Glatt vet jag inte om det är med den.
Men jag har alltid inbillat mig följande: Febernedsättande är helt klart en problemlösare. Men när det passar ska man stå ut med sin feber, för då tar man livet av vilken sjuka det nu än är man bär på. Inte nog med det, för när jag var liten så gick det en härlig tecknad inutikroppen-serie på TV, där immunförsvaret och blodkroppar slogs mot virus och baciller. Kan tyvärr inte googla fram något smakrpov, men jag räknar med att medan jag spasmiskt tokfrossade nyss så dog många elakingar!