Etikett: film

Kategorier
Personligt

Gubbe 2

Efter ryggont kommer solsken? Nej, men en makalös förkylningssmäll. Det må väl vara hänt, men gubberiet förvärras: försökt att se massa filmer, men efter en kvart ligger man där och småsnarkar. Skrattretande!

Men framförallt irriterande. Mitt gubbslumrande infaller uppskattningsvis mellan minut 15 och 60 av en 90 minuter lång film. Den som är van vid att analysera film inser att jag får vara med om introduktionen där man lär sig karaktärernas egenheter och får veta det grundläggande dilemmat i filmen. Sedan blir det allt som oftast en slags transportsträcka som kan erbjuda viss fördjupning och tillspetsning av spänningen, men allt som oftast är det just en transportsträcka. Sista halvtimmen blir det ett crescendo och avslut, som jag enligt den gubbiga sovklockan ofta får ta del av. Så där sitter jag och har sett slutet, men missat transportsträckan – man blir knappast sugen på att se om filmen för att få se transportsträckan! Tänk om man ändå somnade och vaknade till eftertexterna, då kan man med ganska gott mod se om slutet. Men nej, nu har man både sett och inte sett filmen.

Viss behållning kan man ju givetvis få av en halv film också, men något inlägg på FilmbloggWebblogg är det inte värt.

Kategorier
Personligt

Ingen rast, ingen ro

Det har varit helg och idag har jag och FN firat våra respektive bemärkelsedagar.

Men det har också varit hektiskt! Visst är det kul att det händer diverse, men jag vet inte: när man ändå jobbar och har det fullt upp på veckorna, så vill man helst inte göra något alls på helgerna. Äta god mat, se en film, ta en promenad, sova ut. Ja, tack!

Kategorier
Kultur

Spel med filmreferenser

Nu har spelet Heavy rain släppts från den franska spelstudion Quantic dream. Så snart det finns tid och möjligheter har jag för avsikt att tokspela det. Hur exakt det här spelet är upplagt vet jag ännu inte, men jag är ändå helt säker på att den är en höjdare. Detta baserat på Quantic dreams förra spel Fahrenheit från 2005.

Fahrenheit började med en scen på ett typiskt amerikanskt café i New York, några år in i framtiden. Huvudpersonen Lucas Kane går på muggen och får någon sorts anfall och dödar en person. Därefter är det upptill spelaren att välja: Ska man skrubba bort blodspåren? Gömma mordvapnet? Dra undan liket? Fly ut genom nödutgången? Gå och avsluta kaffekoppen och låtsas som inget? Inte nog med det, man får sedan ta kontrollen över de poliser som ska utreda brottet när det väl uppdagats. Givetvis undanhålls en del information, så att spänningen kvarstår, t ex var Lucas Kane gömmer mordvapnet, om man nu väljer att göra det. I Fahrenheit fanns det en naturlig drivkraft att faktiskt lösa brottet/fallet, både som Kane och som poliserna, för inte kändes Kane som en mördare.

Fahrenheit var i övrigt ganska stelt i styrningen. Många actionscener gick ut på att man medelst handkontrollen skulle trycka olika kombinationer av knapparna, kombinationer som passerar mitt i vyn, vilket ju gör att man inte kan njuta av bildspråket. Men den täta stämningen i spelet, ungefär som att vara med i en spännande thrillerfilm, räddar allt. Jag hade överseende med actionscenerna och njöt som tusan.

Heavy rain verkar bjuda på samma filmiska stämning. Spelets reklamfilm på TV och diverse klipp på nätet antyder verkligen på det. Det blir nog en investering framåt sommaren!

Grand theft auto-serien och Mafia är två andra spel som verkligen tagit vara på släktskapet till diverse klassiska filmkoncept, i synnerhet maffiafilmer. Båda dessa ger spelaren större friheter i miljöerna, men när man väl väljer att haka på handlingen är det många filmiska sekvenser, där det kommande uppdraget läggs upp. GTA spelen är fullmatade med explicita referenser, t ex redan i det första tvådimensionella spelet från 1997, går ett uppdrag ut på att det är en bomb på den buss man hamnat på och man får inte sakta ner för då exploderar den, precis som i filmen Speed (1994).