Natten är inte bara mörker utan också ljudets ständiga högtid. När alla sover och maskinerna står stilla, är luften fri från brus för ljudvågor att svänga omkring i. Ljudvågor som annars försvinner i den vakna världens kakofoni: En fotboll som sparkas av grannens barn har mer tryck än en djup baskagge. En knarrande dörr skär genom huvudet som migrän. Snarkningar hamrar taktfast som en 1800-talsfabrik med horribel arbetsmiljö.
Marknaden för tystnadsskapande anordningar har goda utsikter.
Det perfekta ljudet är det breda ljud med visst tryck som kommer från en ljudanläggning som är liten, nätt och lättplacerad. Den senare aspekten är förmodligen viktigare. Så med andra ord är jag inte en hifibög, vilket Stephan Mendel-Enk lite tröttsamt kåserar om i dagens Metro.
Men någon typ av ljudanläggning krävs, för en platt-TV:s inbyggda högtalare på baksidan duger inte till mycket. Men ett redigt 2.0-system kostar för mycket, och de flesta kompakta system är för kvadratiska. Just nu är det en Philips som närmast har rätt mått, men jag tror inte på Philips på ljudfronten. Ska se om någon ljudhandlare kan erbjuda provlyssning.
Lars är rädd för glassbilen. Trudelutten alltså. Man kan märka att han ser ångestfylld ut och så hör man den i fjärran, glassbilstrudelutten. Är man ute och går när trudelutten invaderar ljudbilden vill Lars bara springa hem. Det är nu man på pavlovskt vis ska skapa en betingning, en positiv upplevelse av det hela, förslagsvis genom att ge Lars glass varje gång trudelutten ljuder.
