Varning! Starkt innehåll.
På eftermiddagen kommer ett textmeddelande från förskolan. De har haft fall av magsjuka och en kräkincident. Ridå.
Trots att min kebabtränade stålmage så sällan drabbas av sjukdom blir jag genast lätt illamående. Jag var ju där i morse, julklappen kanske satt där på handtaget och väntade på alla snälla barn.
Jag har aldrig behövt ropa på Ulrik eller köra buss på herrarnas – ja, inte på grund av magsjuka i alla fall – så det är nog bara tanken på allt det äckliga som kan bli om pojkarna sätter igång.
Vi provade på detta i vintras. Då började det i bilen. Ulrik! Skvätt, skvätt runtomkring. Vilken mardröm. Upplägget var annars genialt för jämn arbetsbelastning. Först en gosse sjuk. När han hade hållit på drygt ett dygn och bilresan kunde fortsätta, satte nästa igång och höll på ett dygn. Och så vidare.
Nu när de sover låter varje avvikelse från sömntung andning som festen är på väg att börja.
