Den engelska ligastarten kommer alltid plötsligt, även om man vet att den är tidig.
Hjärtelaget Arsenal, idag helt utan engelsmän från start, imponerande inte särskilt, men effektiviteten var påtaglig. Nio avslut, sex mål. Ungefär som i 4-4-mötet med Liverpool i våras, då Arsjavin gjorde fyra kassar. Det blir förstås kul emellanåt, men en lågoddsare är att spelet och tabellplaceringen blir ungefär som ifjol.
Att följa Arsenal är som att följa en evolution, snarare än att uppleva revolutioner, som den Manchester City försöker sig på. Det vimlar av spelare omkring 20 år, som i bästa fall är som bäst om 5-6 år. Flera av dem kommer garanterat att försvinna innan det och generera stor vinst till klubben. Då är det bara att hoppas att Wenger och styrelsen vågar satsa på några etablerade rutinerade rävar.
Hursomhelst är försäljningen av Kolo Toure och Adebayor till nämnda City begriplig. Touré har passerat bäst-före-datum och Adebayor var halvsvår att ha i laget, även om han spelmässigt var hygglig. Eduardo har kommit tillbaka och gjorde mål idag, men hans styrka blev något överskattad i samband med hans spektakulära skada för ett och ett halvt år sedan. Tjecken Rosicky är också på väg tillbaka efter en lång skada och närmar han sig sina gamla takter, blir han förstås intressant.
Ett ånglok i mitten (av typen Patrick Vieira eller Ray Parlour) som spelar hårt och enkelt, en ytterligare kvalificerad mittback (även om nye Thomas Vermaelen skötte sig godkänt idag) och en riktig targetplayer (som inte är svår som Ade eller träbenad som Bendtner med minst två obligatoriska indianer per match (en prestation i sig att vara forward och göra indianare)), så skulle man kunna hota uppåt i tabellen (även om man efter dagens seger faktiskt är serieledare tills vidare).