Det har gått några tre år sedan Maria Sveland konstaterade sig vara politiskt deprimerad i den då hatiska diskursen.
Undrar vad hon känner idag? För ingen kan väl påstå att det blivit bättre, snarare sämre.
Då tyckte jag att det var en bra spaning och sympatiserade med hennes känsla, men jag tror att jag först nu förstår, eftersom jag känner så på riktigt.
Det finns liksom ingen mening med att diskutera och debattera saker. Folk tycker olika och kan inte mötas, kan inte bemöta varandra med annat än sina egna åsikter (i bästa fall) eller hat (i sämsta fall). Alla är kränkta, alla är offer – förutom möjligen de riktiga offren.