Jag vet inte vad som hände, men sedan man började proffsboxas i Sverige igen, har jag sett en hel del av matcherna. Det är med någon sorts skräckblandad förtjusning jag skådar bataljerna. Gillar den ärliga, mödosamma kampen; gillar dock inte slag mot huvudet. Men det verkar överkomligt, kan konstateras efter en kväll runt en televiserad ring.
MMA, där Alexander Gustafsson skapat sig ett namn, tål jag inte alls. Det är nästan bara otrevligt, särskilt när det avgörs.
Sent på helgkvällar kan man råka se MMA från Ultimate Fighting Championship när man zappat till en tramskanal. Fullsatta arenor med jublande machomän och en och annan dam tittar på när två grabbar misshandlar varandra tills någon måste ge upp eller helt enkelt, mer eller mindre tuppar av på grund av våld mot huvudet. Det är hemskt att skåda och jag zappar vidare.
I helgen ställde sig Alexander Gustavsson inför samma utmaning inför 30 000 tokladdade svennebananer i Stockholm och fick enligt professor Martin Ingvar nio smällar mot huvudet varav de två sista var livsfarliga. Det är förfärligt att skåda.
I praktiken är det för mig ingen skillnad att se dessa fighter jämfört med vansinnesvåld på gatan som fångats av kameror. Det är nedslående att skåda.
Ta på handskar och hjälm eller lägg ner skiten.
