En ishockeyperiod återstår av OS.
Imorgon blir det en livskris när man ska fylla ut sena kvällen med innehåll.
Kategorier
Etikett: OS
Just nu åkte Tanja Poutiainen i mål i storslalom utan att få reda på sin åktid. Oj, en miss där, som Stig Strand hade kommenterat. Tyvärr har det varit tätt mellan arrangörsbommarna, vilket kanske bidragit till mindre rättvisa tävlingsförhållanden. Själv tycker jag att det är en extrakrydda, att ha något ytterligare att förfasa sig. Ungefär som domaren i ishockey.
Sedan är det ju roligt att driva med kanadensarna, att de skaffade sig OS främst för att vinna sin hemmaturnering i ishockey och möjligen också den i curling. Där har det inte begåtts några misstag. Herrarnas ishockeyturnering är “the most impornamet tournament” för kanadensarna, som den ständigt bittre och rastlöse Niklas Wikegård lyckades få det till. I curlinghallen bryter man istället mot alla normer och stör kanadensarnas motståndare och inom ishockeysporten är man sedvanligt självgoda. Att någon spöar dessa kanadensiska lag vore nästan lika skönt, som det är för en finne att Tre kronor åkt ut.
Kategorier
Utmana rädslorna
Igår höll Anja Pärson på att dö i den kritiserade OS-backen i Whistler. Efteråt sa pappa Pärson att det var som en lårkaka fast på vad’n. Men med den hastigheten och det hoppet som det blev, hade det kunnat gå hur illa som helst. Nu står Anja Pärson vid starten i samma helvetesbacke och tycks fortfarande överväga att ge sig iväg ner igen.
Bara några veckor sedan såg jag en dokumentär om Aksel Lund Svindal, också störtloppsspecialist, som verkligen hade fått bearbeta upplevelserna efter en krasch, men som faktiskt året efter kraschen lyckades vinna i samma backe.
Men där Aksel Lund Svindal fick ett år på sig att ladda, har Anjas chock knappast lagt sig. Det känns sådär. Och nu säger de i sändningen att Anja faktiskt gett klartecken till start.