Att vara spekulant på andrahandsmarknaden för lägenheter i Stockholm ger en perspektiv. Inbillar mig att det är ungefär som att leva i en diktatur där godtyckliga beslut är vardag. Den som har en lägenhet har fullständig makt att välja hyresgäst och tack vare att efterfrågan är aldrig sinande, skenar priserna. Den som har en lägenhet kan både äta av kakan och därefter ha den kvar. De kan låta desperata människor betala överpriser som faktiskt motsvarar ägarens amorteringar och räntor.
Trots att jag är ofri och förtryckt har jag fått den hedersamma äran att se två objekt ikväll. Har jag förmågan att vinna deras förtroende genom medhårsstrykningar och rövslickeri, eller får jag fortsätta leva i ovisshetens iskalla polarvindar?
