Provade att gå hem från jobbet idag. Det var en verklig plåga. 1 timme, 39 minuter och en sekund tog det. Men då gick jag lite fel i sökandet efter bästa möjliga väg. Med andra ord måste jag prova på nytt imorgon. Bara inte fötterna protesterar med blåsor inatt. I själva verket är det ju ganska lugnt och trivsamt att gå så länge radion roar.
Ibland händer det att bilar kör av vägen. Det kan bero på halka, sladd i gruset utanför vägbanan, ouppmärksamhet från dagdrömmeri till sömn eller oförmåga på grund av rus.
Idag såg jag en tant gå av vägen. Till hennes försvar var det en liten spricka i asfaltskanten, som förmodligen kom som en överraskning. Som hastigast var hon i diket och vände. De må väl vara hänt, ingen skada skedd. Men det värsta är, tänkte hon, om någon bevittnade detta missöde och såg sig omkring oroligt, samtidigt som hon försökte fortsätta att gå som om ingenting hänt. Just när hon upptäckt mig händer, lustigt nog, ungefär ett nytt liknande debacle. Jag håller masken och hon går bestämt vidare.