Kategorier
Samhälle

Det är farligt att säga Hitler?

Det är rabalder i Gällivare efter att en kommunalpolitiker “berömt” Hitler, menar Aftonbladet.se. (Läs mer: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5400701.ab)

Enligt Aftonbladets källa Norrbottens-kuriren, är det än värre, att kommunapolitikern “hyllar” Hitler.  (Läs mer: http://kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4965910)

Enligt tidningen har politikern sagt: ” Adolf Hitler lät bygga motorvägar och det vände den tyska ekonomin. Men några fick det sämre”.

Detta är knappast en hyllning. Det är ett exempel på expansiv finanspolitik som Keynes gjorde populär under krisåren. Ett ganska väsentligt exempel på hantering av den ekonomiska krisen idag. Att man nämner Hitler är inte helt oväsentligt, då han vurmade särskilt för sitt motorvägsprojekt. Även om man givetvis hade kunnat tala om den “tyska” satsningen på autobahn, så måste vi kunna förhålla oss till Hitler idag och inte kissa i byxan så fort vi hör hans namn. Att bara konstatera att han var en ond jävel leder ingenvart, förutom möjligen till en ny framtida Hitler, när någon karismatisk ledare kommer fram i rätt (kris)tid och erbjuder en till synes framgångsrik politik med enkla lösningar till alla.

Om Norrbottens-kurirens citat stämmer, så var det ju däremot mycket klumpigt och en fruktansvärd understatement att konstatera att några fick det sämre. Förutom att massor av människor först fråntogs sina medborgerliga rättigheter och knappast vann på den tyska ekonomiska framgången, så får man faktiskt komma ihåg ett folkmord, liksom alla de som drabbades av kriget, inklusive de tyska folket, vars land fullständigt pulveriserades när Hitler vägrade kapitulera.

Kategorier
Samhälle

Aldrig nöjd

Har läst  lite generellt om andra världskriget inför morgondagens arbete. Hitler är ju galen på ett delvis spännande sätt, lite som en bondskurk, eller – det är väl bondskurkarna som är lite som Hitler. Till sin personliga nackdel uppvisade han ju en omåttlig megalomani. Det är ju rätt meningslöst och samtidigt ändå spännande att fila på kontrafaktisk historia, men vad hade hänt om Hitler nöjt sig Belgien, Nederländerna och Frankrike som man enkelt besegrade tidigt i kriget? Sedan tidigare hade han ju annekterat både Tjeckoslovakien och Österrike, samt delar av Polen. Om Hitler hade avstått från att gå till anfall mot Storbritannien och sedermera också Sovjetunionen, och istället låtit situationen mogna – vem vet vad som hade hänt då? Sannolikt hade Storbritannien agerat på sikt, men med lite diplomati hade Hitler kunnat få ryssarna på sin sida. Och vad hade hänt då? Kanske hade det som sedan blev det kalla kriget avgjorts militärt “för länge sedan”!

Som tur är, om man nu får säga så efter alla miljoner döda, så fanns det ingen måttlighet i Hitlers planer.

Kategorier
Samhälle

Nordisk familjebok

Det finns inget bättre än tidsresor! Med lite inlevelse och utforskarlusta är tidsresan i allra högsta grad en möjlighet. Åk till närmaste bibliotek med mikrofilmsarkiv och begrunda en tidning från 1940-talet! Eller ta den enkla vägen: Läs Nordisk familjebok via Projekt Runberg, på adressen runeberg.org/nf.

Det är kul att se vad den då etablerade kunskapen var, liksom att det är kul att läsa den tidens språk. Låt oss titta på några uppslagsord i detta “konversationslexikon och realencyklopedi”, skrivet mellan 1904 och 1926.

Homosexualitet […] Konträrsexualdrift, sexualdriftens abnorma riktning mot personer af samma kön. Det normala förhållandet kallas heterosexualitet. […] Homosexualiteten är i allmänhet medfödd och måste betraktas som ett uttryck för en inom vederbörande persons släkt förefintlig nervös degeneration. […] Äfven med afseende på det homosexuella begärets tillfredsställande förefinnas de största skiftningar från det platoniska svärmeriet till de gröfsta utsväfningar (pederasti, sodomi). […] Homosexuella män ha sålunda understundom något feminint öfver hela sin personlighet och röja i sin smakriktning en viss kvinnlig esteticism, och hos de homosexuella kvinnorna kommer omedvetet den sexuella förnekelsen af det egna könet till uttryck i ett manligt sätt att kläda sig, manlig hållning, manliga intressen.

Hitler, Adolf, tysk politiker, f 1889, enligt en annan uppgift 1884, i Branau am Inn, Öfre Österrike (invid gränsen till Bajern), utbildades till dekorationsmålare, bl. a. från 1913 i Mimenen, och deltog som frivillig menig soldat vid ett bajerskt infanteriregemente i Världskriget. H. var därefter till slutet af 1919 riksvärnssoldat och deltog s. å. i stiftandet af det nationalsocialistiska arbetarpartiet, hvars ledande man han varit sedan 1920. Det uppsatte på sitt program indragning af krigsvinster och öfver hufvud inkomst, som vunnits utan möda och arbete, förstatligande af
trusterna, kommunalisering af de stora varuhusen och jordreform. Vid riksdagsvalen s. å. erhöll partiet blott några få tusental röster. Det växte emellertid senare ut till en i Bajern och Österrike mycket utbredd folkrörelse vid sidan af de vanliga politiska partierna, med egen fackorganisation och framför allt kännetecknad af sin frivilliga armé, “de nationalsocialistiska stormtrupperna”. Starkare än förut betonades nu rörelsens antisemitiska drag och dess kamp mot den internationella marxismen, och i Tyskland blef dess mål att ersätta “juderegeringen i Berlin” med en nationell diktatur. H. vann rykte som folktalare och stärktes i sina diktatorsdrömmar genom fascistsegern i Italien 1922. H. utropade i München 9 nov. 1923 förre bajerske ministerpresidenten von Kahr (se d. o. Suppl.) mot
hans vilja till diktator, men denne vände sig redan dagen därpå mot rörelsen, som han tidigare till en viss grad uppmuntrat. H. blef några dagar senare häktad och ställdes 1924 under åtal för högförräderi.

Slut citat.

Homosexualiteten var ju sjukdomsklassad länge, men på den här tiden gick man hårt åt. Samtidigt är det intressant hur den tidens “sanningar” som var “fördomar” lever kvar som fördomar idag.

Hitler kom med i tilläggsband av NF. Ännu hade han inte lett ett krig och genomfört ett folkmord, men ändå går det att spåra skepticism i framställningen. Som att han var en populistisk politiker, duktig på att tala, med tydlig antisemitisk agenda och “diktatorsdrömmar” – en enkel drömmare. Kanske var det den här synen som gjorde att Frankrike och ännu mindre Storbritannien agerade, när han inledde sin aggressionspolitik på 1930-talet.