Kategorier
Sport

En svår skidnöt

För det första får vi säga att det är en underbar svensk skiddag, när Charlotte Kalla krossade allt och alla och vann VM-guld på 10 km fristil, individuell start.

Charlotte Kalla
Marius Konrad Eriksen via Compfight

Men sedan, då:

Skidor kan tävlas i på många olika sätt: Korta (sprint) eller långa (distans) lopp, klassisk eller fri (skate) stil eller båda, masstart eller individuell start eller jaktstart baserat på resultatet av ett eller flera tidigare lopp.

Men det mest omdiskuterade är kanske masstart eller individuell start. Nostalgiker som följt skidor länge är ofta emot masstarter och föredrar den klassiska ordningen att man skickas i väg en och en, gör sitt eget lopp och den som har bäst tid vinner. Vid masstarter skickas alla iväg samtidigt och den som först kommer i mål vinner. Den senare varianten  gillas främst av TV-bolag på kontinenten, sägs det. Det blir tydligare och mer spännande. På minussidan finns det vanliga fenomenet att en stor grupp av åkare först söndagsåker i 90% av loppet innan de tar i och tävlar på slutet. Särskilt herrarna gör sådana lopp, medan det i damernas lopp kan göras ryck tidigt som håller hela vägen. Individuella starter känns ärliga då söndagsåkningen förlorar i betydelse, men å andra sidan kan det bli som idag – att guldkandidaterna startar på olika tider – den ena med lätt snöfall och den andra med omfattande snöfall. Och dessutom är det en smula trist när världsmästaren åker på upploppet och det inte är helt klart om den vunnit. Det är verkligen en svår nöt att knäcka, men förslagsvis ska kortare lopp ha masstart och längre lopp kan ha individuell start.

Och det här då:

De så fantastiskt framgångsrika norskorna hade en sämre dag idag. En bom i smörreboden, sades det. Det verkade knappt besvikna, de bara konstaterade faktum och siktade på revansch snart. På sätt och vis fint förstås, men det känns också väldigt tydligt att de är lite mätta på framgång. Hade Kalla slutat 31:a med kass vallning hade hon kokat och gråtit om vartannat. Men förmodligen bryr sig de framgångsrika norskorna inte om platserna utanför pallen och gav upp – de såg knappast trötta ut i mål. Hade Kalla haft skitskidor hade hon ändå krigat och kanske slutat på nionde plats.

Kategorier
Spaning

Bredband till minnet: Olssonversionen

Det sägs att man vid stora omskakande händelser kommer ihåg vad man gjorde och visst är det så; jag minns stämningen där jag drällde runt i lägenheten på Tomtebo den 11 september 2001. Jag minns vilken stol jag satt i, hur nyhetsuppläsaren såg ut, vilka som var med mig, vid halvniotiden den 12 september 2003, när det meddelades att Anna Lindh avlidit. Det blir en slags direktaccess till minnet – ganska fascinerande.

Men det var inte tungt det här inlägget skulle bli, utan ganska lättsamt, för skidåkaren Johan Olsson säger till SVT att han fått höra att det blivit ett sådant ögonblick för många när han vann VM-femmilen i vintras och att han är stolt över det. Ptja, frågan är om man ännu kan mäta det, det var ju trots allt bara i vintras. Jag själv kommer ihåg och kommer alltid att komma ihåg, men frågan är om Olssons enastående prestation ensam står för det omskakande i mitt fall. Missförstå mig rätt, för det var verkligen ett unikt idrottsögonblick, som kommer att bli ihågkommet; men samtidigt låg jag med ryggskott på en madrass hos svärföräldrarna i Västerbottens inland  dagen före det att jag egentligen skulle ha åkt med jobbet till Istanbul. Besöket hos svärföräldrarna handlade om att lämna hunden inför utlandsvistelsen, men lagom till ankomsten gav ryggen upp med dygn av krypande, påknäkissande, nattliga kramper och missad resa till Istanbul som följd.

Så Johan Olsson, klart du ska ha bragdguldet och du ska vara stolt över ditt inflytande över det svenska folkets minnesfunktion, men att jag har det bredaste bredbandet till minnesbanken beror inte bara på din enastående kroppsliga kapacitet, utan också på min dito uselhet.