Nu har jag börjat skänka panten till biståndet, det kanske är lite vuxenpoäng på det. Det är solklart win-win: de senaste åren har jag i regel glömt pantkvittorna i plånboken, där de sakta men säkert gnuggats till upplösning. Nu kanske pantkronorna kommer till någon nytta (i likaväl biståndsarbetet som biståndsorganisationens verkställande direktörs penningpung), och jag stillar mitt västerländskt dåliga globalsamvete.
Kategorier