Börjat så sakteliga klaga på majplågan, som varken är pollen eller ruttet gräs, utan den årliga arbetstoppen. Hjärnan försöker gnugga på med komplexa analyser, käkarna är mer spända än vanligt och någonstans där, bara några veckor bort väntar friheten, men det hjälper inte. Som en liten avslappningsövning tänkte jag fundera på vilken månad som är bäst och vilken som är sämst:
- Augusti – varma dagar, mörka härliga kvällar. Maximalt utvilad.
- Juli – planlös i kortbyxor
- Oktober – frisk, vacker höst, innan det blir mörkt
- September – man är igång med året och känner sig stark
- Juni – sommar, trots obligatorisk sjuka och många väderbesvikelser
- December – nödvändigt helgljus i mitten var mörkret
- April – vårtröttheten slår till
- Februari – ljuset tänds
- Mars – en menlös, lång månad
- Maj – maximal påfrestning, men det grönskar i bästa fall
- November – naturen kapitulerar, solen går ner för gott
- Januari – lång kall månad i väntan på löning
Ett svar på ”Månadstoppen: Maj i botten”
[…] Om det ändå kunde bli några minusgrader och ett ordentligt snötäcke, så skulle november inte vara en sådan usel månad. […]