Det är svårt att tänka sig att man emellanåt firat studenten med knappt utslagna björkar. I alla fall i år, när sommaren kom så snabbt. Den myckna snön försvann, och pang, grönska och ut i full blom. Nu känns det liksom, jaha, nu är det så här det ska vara i ett par månader.
Börjat så sakteliga klaga på majplågan, som varken är pollen eller ruttet gräs, utan den årliga arbetstoppen. Hjärnan försöker gnugga på med komplexa analyser, käkarna är mer spända än vanligt och någonstans där, bara några veckor bort väntar friheten, men det hjälper inte. Som en liten avslappningsövning tänkte jag fundera på vilken månad som är bäst och vilken som är sämst:
Oj, oj, oj… nu börjar vi lämna sista kurvan för upploppet intill mål: rekord ska slås, mål uppnås och resultat utvärderas. Det är maj i skolan. En tid som är lika jobbig som den är spännande och dynamisk väntar, högarna på skrivbordet ska växa snabbare än på hela arbetsåret – men å andra sidan för sista gången innan det är sommaruppehåll.