Kategorier
Personligt

Bakdörren till paradiset

Som höstfödd var det sjuttonde levnadsåret långt när vänner och bekanta började ”gå på krogen”. En efter en tillträdde kompisarna in i den exklusiva skaran och utbudet av den tidigare typen av fester minskade till förmån för förfesterna innan krogen. Dessutom växte alla andras sociala nätverk för varje fredag som de gick på Draggen. På måndagen kunde vi i vanlig ordning kryssa genom Östras skolkorridorer på väg till Stencil-Stures geografilektion när klasskompisen plötsligt och glatt hälsar på den snygga tjejen i NV2A. De hade träffats och snackat lite på Draggen. Allt kändes orättvist.

Men så visade sig att en av mina äldsta barndomsvänner sommarjobbade med lokalvård och städade bland annat på Blå Dragonen, Draggen alltså. Han hade fyllt år i april och en kväll kom vi överens om att ge det ett försök. Han skulle gå in som betalande gäst för att sedan, tack vare sin lokalkännedom, smyga i innerkorridorerna till en dörr i ett intilliggande garage och släppa in mig. Det var förstås olidligt nervöst, men en hade kanske fått i sig någon pilsner för att överhuvudtaget hålla ihop det under den fräcka kuppen. Men kuppen gick hem!

Vilket paradis det var! Alla var där, åtminstone alla vi som, så att säga, hade åldern inne. Och ännu fler var där, det fanns ju fler gymnasieskolor i stan. Barer där man helt lagligt fick köpa alkohol. Min barndomskompis var ingen stor öldrickare då, så det blev nog en San Francisco. På något sätt kom jag i kontakt med en tjej som jag kände lite från cyberrymden och tamejtusan, mot alla odds ledde det till febrigt strul ända tills nattbussarna skulle åt olika håll.

Det var nog den mest helgjutna kvällen och natten på krogen någonsin. Där och då, 1997, var den som en dröm. Nog finns det fler minnesvärda episoder, men när kroglivet rutiniserades blev jag snart den som kanske trivdes bäst i förfesten. Många gånger kom vi ner på stan först framåt midnatt, ganska trötta efter att ha hållit igång sedan eftermiddagen. Efter kön in, hutlösa entréutlägg och garderobsbestyr så fanns kanske bara dryga timmen kvar innan Umeå stängde.

Läs gärna Jonas Pekkaris rätt träffsäkra beskrivning av hur det kunde te sig på den tiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.