När Victoria och Daniel gifte sig under världens holabaloo befann jag mig i Warszawa med jobbet. För den bröllopstörstande var det visserligen inget problem, då den tyska kanalen ZDF direktsände från vigsel och kortege. Det rådde med andra ord ingen tvekan om att KronprinzessinVictoria hat zu ihrem Daniel Westling Ja gesagt. En riktig Traumhochzeit, tyckte både vi svenskar i P0len, liksom de tyska kommentatorerna.
Efter Victorias ganska imponerande uppsluppna och kärnfulla tal vid Lejonbacken hade vi fått nog och gick ut för att äta. (Kanske borde jag skriva något mer om Warszawa, för det var en tämligen trevlig och städad stad med tydlig kulturprofil.)
När jag häromveckan i Finland läste en kvällstidningsbilaga med allt om det konungliga bröllopet stod det där mången fin sak om herrarna Westlings tal senare under festligheterna. Visst var fader Olles tal gulligt, men hur många gånger kan man säga värme och beskriva hur den strålar mot eller ifrån någon?
Innehållet i Daniel Westlings tal var ganska fint, det är inget snack om den saken. Men hur låter karln i sina pauser? Stönar fram lite stötvisa fnittranden och enstaka ord. Jag är som jag är, men bilden av det sagolikt romantiska ögonblicket som byggts upp av tidningar ut- som inrikes (och i finska statsradions ungdomskanal YleX sa de att det var tur för alla karlar som hann gifta sig före 19 juni 2010 så att man slapp jämföra sig med detta) förvandlades snabbt till ett lustigt ögonblick: vilket ju i själva verket bara för arvet vidare från nuvarande herrn i huset.
Talet finns hos SVTPlay: http://svtplay.se/v/2048659/det_kungliga_brollopet/prins_daniels_tal
Här är kungens klassiker från Arboga: http://svtplay.se/v/1371412/oppet_arkiv/kara_orebroare
(SVT tillåter inte inbäddning av dessa klipp.)