In your face, jannar. Vid sökning på “Jannes blogg” på Google är jag för tillfället på första sökresultatssidan. Senast jag firade avancemang blev jag nedknuffad – bäst att vara lite mer moderat den här gången.
Men det är inte läge för smörgåstårta än. Eriks blogg ligger fortfarande före mig. Det är ett djävulskt in your face på mig och därför tycker jag att Google-gudarna ska låta udda vara jämnt och inte knuffa ner mig igen.
Umeås bästa pizzor bakas i ett kyffe vid Tegs brocenter vid E4. Där finns pizzabutiken Roberto. Det är kärlek varje gång när pizzan åker i munnen. Degen är fantastiskt matig och smakrik. Fyllningen är rejäl och inte samma standardskinka och ost som de flesta pizzerior har.
Men det är en del ångest också:
Man försöker ju leva lite nyttigt, men Robertos pizzor är inte bara det godaste, utan förmodligen de onyttigaste också. Det är bara att känna tyngden i pizzan, den motsvarar två, kanske t o m tre vanliga pizzor. Nu skulle man ju kunna äta halvor och dela upp glädjen, men när man är mitt i njutningen är det svårt att sluta.
Nu har jag en favoritpizza hos Roberto, men ibland vill man prova något nytt. Problemet är att de har världens längsta meny, med massor av spännande alternativ! Kolla in den om du vågar: http://www.pizzeriaroberto.se/PDF/meny.pdf
En annan ångestsituation är när man ibland står vid dörren och det vattnas i munnen, och man kommer ihåg att man på Roberto bara kan betala kontant.
Idag blev det min vanliga Målarpizza + parmesanost. Riccardo hade dessutom råkat slänga på bacon, men det var helt okej med mig.
Blykepsen kan vara svår att fånga på bild, men här lyckades Robert klockrent. Dagen efter ombord på Viking Cinderella, sommaren 2008.
Igår fredag.
Idag blykeps.
Den enda prognos som egentligen duger är den att det snart är sommar och relativt varmt igen. Dessutom är det inte mer än rätt, att vi får en riktigt bra sommar efter den här våldsamma vintern. Snart kommer väl Aftonbladets tyske expert Wolfgang att göra sina klassiska uttalanden om det svenska sommarvädret. Det blir sådär på midsommar, men värmen kommer i juli. Ja, vi vet att det brukar vara så, Wolfgang.
Tills vidare får vi nöja oss med prognosen från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, i folkmun SMHI. Den stränga kylan stannar hos oss till lördag, då temperaturen äntligen blir ensiffrigt negativ. Som den gnällspik man är kommer man att hitta något att anmärka på. Det kommer säkert att blåsa lite mer, t ex.
Foto: www.fotoakuten.se
Nu har det blivit allvarsamt kallt igen, några -23 grader. Följ utvecklingen på en väderstation vid Umeå universitet: http://www.tfe.umu.se/weather/1280/800/12/sv-SE/now.htm
Jag tror jag blir galen snart. Funderar på att sälja allt för en biljett till Mexiko och bli en springpojke på en snaskig restaurang. Eller ge bort hunden och aldrig mer gå ut igen. Eller köpa en rånarluva, för då fryser man inte om ansiktet, men får förmodligen stryk.
Klickade på direktlänken till min googleöversatta blogg idag igen och fick lära mig två olika versioner av Stryktipset på engelska: Ironing hint och beat tip!
Lite att göra? Nej, inte alls. Jag försöker bara fly det som ska göras.
En del av kidsen man jobbar med har ett skal omkring sig som yttrar sig i tystnad eller attityd. Många av dem har nog inte lämnat grundskolans idévärld, där de haft en viss roll gentemot omgivningen och lärarna. Där är ju också arbetsrelationen mellan lärare och elever en mellan vuxna och barn. I gymnasiet blir det snarare en relation mellan vuxna och vuxna eller nästan vuxna.
Foto: www.fotoakuten.se
Det kan vara frustrerande när några agerar som om de är i skolan för lärarnas skull, och försöker komma undan arbetet med en massa meningslösa förklaringar. Det kommer inget konstruktivt ur ett sådant beteende. Varför inte kommunicera vuxet? Om någon istället säger att den är på fel program, saknar motivation för skolarbete och inte tänker göra så mycket mer än att närvara, är förutsättningarna ändå goda för en sundare arbetsmiljö. I en sådan miljö kan det också hända positiva saker.
När en person med viss attityd, som i exemplet ovan, till slut börjar kommunicera vuxet är det en happy moment. Precis som det är när man helt plötsligt når den tyste. Skalet spricker. Då känns det som att deras världsbild håller på att förändras, att skolan erbjuder möjligheter och att läraren är där för att hjälpa den att uppnå målen. Att vara med om sådana genombrott gör att det är värt det.
I eftermiddag släppte kylan en aning, nu är det bara några fem minusgrader och livet känns avsevärt mycket lättare. Det är fint därute, snön tynger ner barrträdens grenar, som hänger vackert över skogsvägen. Promenerade med Lars (hunden) lite extra länge för att fira.