Kategorier
Det sociala spelet

Naken utan mobil

Gick till pizzerian för att köpa söndagsmiddag och redan halvvägs insåg jag att mobilen låg kvar hemma. Vända? Nej, då blir det något rabalder med ungarna. Dessutom var gåendet av besvärlig sort: regn på kallt landskap isbepansrade hela byn.

Det var bara att acceptera, mina tio minuter, en kvart, skulle avlöpa med den fysiska verkligheten närvarande. Obehaget tilltog när det stod klart att inte heller tidningar syntes till. Finns det något märkligare idag än en sysslolös person i det offentliga rummet som inte sitter med böjd nacke stirrandes på en skärm? Jag tog på mig hörlurarna, som lyckligtvis låg i innerfickan, för att simulera min frizon, då kunde jag rentav blunda. Skojar bara. Kom på nu att det hade kunnat vara en lösning.

Nej, jag stirrade på TV-skärmen med kommunens information och reklam. Två gubbar kom in. Känner jag dem? Nickade diskret mot dem, tillräckligt för att godkännas om vi träffats tidigare och inte för mycket för att vara främlingar.  Det var tvunget att göras. Utan mobil måste man blotta nacken, visa sitt anlete och öppna porten till själen, om så bara för en sekund.

Kategorier
Personligt

Fredagsmys

Ja, denna första vecka av vardag har faktiskt tagit lite på krafterna, men nu är det fredagskväll och följande står på schemat:

  • Skapa en liten spellista, ca 1 timme 30 minuter
  • …vilken ska ljuda under pizzabakets trivsamma stund

Trevlig helg!

Kategorier
Spaning

Pi-dagen

Idag är det pi-dagen. Detta beror på att det är den tredje månaden och fjortonde dagen, 3.14.

I USA firar man med pajer (samma uttal på pi som pie) och pizzor, som ju är cirkulära, pi-talets hemvist.

Allt detta enligt Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Pi-dagen 2010-03-14).

Kategorier
Personligt

Kärlek och ångest på Roberto

Umeås bästa pizzor bakas i ett kyffe vid Tegs brocenter vid E4. Där finns pizzabutiken Roberto. Det är kärlek varje gång när pizzan åker i munnen. Degen är fantastiskt matig och smakrik. Fyllningen är rejäl och inte samma standardskinka och ost som de flesta pizzerior har.

Men det är en del ångest också:

Man försöker ju leva lite nyttigt, men Robertos pizzor är inte bara det godaste, utan förmodligen de onyttigaste också. Det är bara att känna tyngden i pizzan, den motsvarar två, kanske t o m tre vanliga pizzor. Nu skulle man ju kunna äta halvor och dela upp glädjen, men när man är mitt i njutningen är det svårt att sluta.

Nu har jag en favoritpizza hos Roberto, men ibland vill man prova något nytt. Problemet är att de har världens längsta meny, med massor av spännande alternativ! Kolla in den om du vågar: http://www.pizzeriaroberto.se/PDF/meny.pdf

En annan ångestsituation är när man ibland står vid dörren och det vattnas i munnen, och man kommer ihåg att man på Roberto bara kan betala kontant.

Idag blev det min vanliga Målarpizza + parmesanost. Riccardo hade dessutom råkat slänga på bacon, men det var helt okej med mig.