Vem kunde tro att det skulle bli lätt att rimma på Uzbekistans huvudstad Tasjkent? Men det blev det: Jazzkent.
Vad är då jazzkent? Jo, det är Carolina Wallin Peréz. I våras flirtade hon med oss kentanhängare (och anhängare av melodiös jazz) genom att på MySpace släppa en “förstasingel” Pärlor i en ganska angenäm version. Nu i höst har fullängdaren Pärlor och svin släppts och finns att avnjuta på Spotify. Trevliga jazziga tolkningar av blandat gods från Jocke Berg (och Martin Skölds) kompositioner. Ingen festfixarskiva förstås, men mysigt en grådaskig höstkväll som denna.
Idag släpps Kents nya platta Röd, men jag har inte riktigt resurser att köpa skivor till höger och vänster, så det blir avsmakning via Spotify så småningom. Vad kom först – hönan eller ägget? För det är nämligen så att Kents musik, i synnerhet de äldre skivorna, är klockrena höstskivor. Men så är det också så att Kents skivor oftast släppts på hösten. Är de duktiga på att beskriva höstkänslorna, eller är det Kent som definierat höstkänslorna för mig genom att ständigt dyka upp då. Förstasingeln Töntarna har jag ingen riktig uppfattning om: den är halvtrist, ungefär som alla andra förstasinglar – oftast den låt som gör minst avtryck. Däremot uppskattar jag verkligen låten Svarta linjer, som bandet framförde hos Skavlan förra fredagen.
Även om jag tyckte om förra skivan, Tillbaka till samtiden, så längtar man ibland tillbaka den gamla typen av låtar, de man växte upp med. Därför är det trevligt att Kent lite då och då kommer med sådana presenter till de åldrande, tillbakalängtande fansen. En sådan låt är På drift? som Jocke Berg skrev till förmån för Friends, som alla har hört en alternativ version av i Friends-reklamen med högstadieflickan som går genom korridoren i skolan och sjunger ut sina tankar. I orginalversionen kommer en härlig beskrivning av november: “November är en mur av våt betong, där en löjlig dröm om flykt föds, för att krascha och sen dö”. Det ÄR november. I övrigt är det en härlig låt om plikttrogna människor som gnuggar på i det tysta. Här är hela låten:
Och om någon har glömt Friends-flickan så lägger vi in den också:
Det finns många människor som lider av ordblindhet. (I förlängningen, det vill säga när man fått distans till ordblindheten och inte känner sig misslyckad, kan man ju fråga sig om det inte är ett privilegium att få hjälp att filtrera bort lite information.) Personligen har jag ganska lätt för att se ord. Ibland kan jag upptäcka ord i synfältets periferi, t ex i ytterkolumnen på en tidningssida medan jag läser huvudartikeln. När jag gör ett vardagligt depåstopp på herrarnas, där en morgontidning ofta ligger för beskådan, ser jag förstås massor av ord. Så var det även ikväll, när jag plötsligen, utan att ha tagit upp tidningen, registrerade ordet skärmdörr. Dock visade det sig att det ordet inte alls fanns vare sig på morgontidningen eller på det bifogade reklamblad som ramlat ur den. Granskningen var nitisk, men skärmdörren var för evigt försvunnen. Det har hänt att jag misstagit mig, att jag tyckt att det står Håkan Bogg (ishockeyspelare), fast det står Håkans blogg. Men i skärmdörrsfallet fanns inga sådana nästantvillingar. Därför har mitt bistra sinne trollat fram en skärmdörr.
Varför en skärmdörr? Vem pratar om skärmdörrar? Vad är min relation till skärmdörrar? Knappast viktig, men inte heller obefintlig. För två veckor sedan såg jag Frank Costanza göra sig av med en skärmdörr, som Kramer installerade vid ytterdörren till sin lägenhet och skapade sig en amerikansk idyll i trapphuset. Kent sjunger om en skärmdörr i låten Romeo återvänder ensam på skivan Du och jag döden, en mycket bra låt som jag lyssnade på några veckor sedan. Så det är inte helt orimligt att skärmdörren finns i mitt medvetande, men att den behagade sig att dyka upp ikväll är helt obegripligt.