Det finns många människor som lider av ordblindhet. (I förlängningen, det vill säga när man fått distans till ordblindheten och inte känner sig misslyckad, kan man ju fråga sig om det inte är ett privilegium att få hjälp att filtrera bort lite information.) Personligen har jag ganska lätt för att se ord. Ibland kan jag upptäcka ord i synfältets periferi, t ex i ytterkolumnen på en tidningssida medan jag läser huvudartikeln. När jag gör ett vardagligt depåstopp på herrarnas, där en morgontidning ofta ligger för beskådan, ser jag förstås massor av ord. Så var det även ikväll, när jag plötsligen, utan att ha tagit upp tidningen, registrerade ordet skärmdörr. Dock visade det sig att det ordet inte alls fanns vare sig på morgontidningen eller på det bifogade reklamblad som ramlat ur den. Granskningen var nitisk, men skärmdörren var för evigt försvunnen. Det har hänt att jag misstagit mig, att jag tyckt att det står Håkan Bogg (ishockeyspelare), fast det står Håkans blogg. Men i skärmdörrsfallet fanns inga sådana nästantvillingar. Därför har mitt bistra sinne trollat fram en skärmdörr.
Varför en skärmdörr? Vem pratar om skärmdörrar? Vad är min relation till skärmdörrar? Knappast viktig, men inte heller obefintlig. För två veckor sedan såg jag Frank Costanza göra sig av med en skärmdörr, som Kramer installerade vid ytterdörren till sin lägenhet och skapade sig en amerikansk idyll i trapphuset. Kent sjunger om en skärmdörr i låten Romeo återvänder ensam på skivan Du och jag döden, en mycket bra låt som jag lyssnade på några veckor sedan. Så det är inte helt orimligt att skärmdörren finns i mitt medvetande, men att den behagade sig att dyka upp ikväll är helt obegripligt.