Umeås arenaplaner

Umeå kommun har anlitat en konsultfirma för att utreda vilket av tre placeringar som är bäst, samt hur stor en arena i en stad som Umeå kan tänkas vara. Läs mer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=248105

Jag ser framför mig en kommunfullmäktigedebatt mellan Anders Ågren (m) och Lennart Holmlund (s) där de tävlar om hur stor de tycker att arenan ska vara, som en naturlig följd till den märkliga visionssnoppmätartävling om Umeås folkmängd 2050.

Den nya arenan bör inte vara särskilt stor, egentligen räcker det med nuvarande Umeå arenas kapacitet på 6000 personer. Större publik än så lär vara svår att locka, och ska man gå över det bör 8000 var det absoluta taket.

För att arenan ska gå runt krävs evenemang, ett sådant är ishockeyn och Björklöven, som i dagens skick lockar ett par tusen åskådare. Vad Björklöven behöver och kan öka budgeten med är fler loger och möjligheter att locka företag. 6000 ”vanliga” platser, men med tredubbel mängd loger öppnas möjligheter för Björklöven och på sikt för fler besökare i den nya arenan. Ur åskådarperspektivet, van som man är, har jag inga direkta invändningar mot den gamla arenan: det är en jättefin hockeyarena där alla ser bra och sitter nära isen. Det må vara lite skitigt och trist, men det duger hur bra som helst.

I själva verket skulle jag tala om placeringen. Politikerna har bestämt att läget för en eventuell arena kan bli I20, Dragonfältet eller Hamrinsberget. Alla har sin praktiska eller emotionella för- och nackdelar, men jag har definitivt fastnat för ett av dem.

Hamrinsberget är min dröm. Hamrinsberget ligger mellan vårdhögskolan och Östra gymnasiet och utifrån förstår man knappt att det är någon typ av ”berg”. Högst upp finns några klippor där mången ung umebo druckit folköl och hånglat. Står man däruppe får man verkligen känslan av att vara på ett berg och det är en fin utsikt. I själva berget finns en vattenreservoar.

Tanken är förmodligen att skapa ett mervärde genom att slå in arenan in i berget. Jag gillar tanken och hoppas att där också diskuteras visst byggande på höjden – ett café, restaurang och aktivitetscenter i tornformat, men en fantastisk utsikt. Äntligen skulle man ha given plats att ta gäster till. I närheten finns universitetssjukhusets bussterminal och snart också järnvägsstationen Umeå Östra. Parkering som lyfts fram som ett problem är i själva verket inget problem åtminstone på kvällstid, då vi har Östra gymnasiets, samhällsvetar-, beteendevetar- och vårdvetarhusens parkering alldeles i närheten. På dagtid, t ex när Lennart Holmlund lyckats förlägga sossarnas kongress till arenan eller när Melodifestivalen äntligen vågar satsa på Umeå igen, kan det vara lurigare. Men det problemet skrämmer inte mig, det måste gå att lösa på olika sätt.

Vy från berget: http://www.lgnorlin.se/blogg/wp-content/2007/05/07_6564.jpg

Aasklant

P3:s Christer gav i förra veckan tipset om att lägga in en Aasklant (eller motsvarande) i mobilens telefonbok. Det är ju så att man ibland fipplar på med samtal och sms, telefonboken dyker upp och man råkar ringa eller skicka meddelande till den som ligger överst på listan. I mitt fall är det min kära faster. Jag har ringt ett antal omedvetna samtal och skickat ett par meddelanden till henne. Dock inget pinsamt, som diskussionen hos Christer tog ansats i.

Det är ju bara att lägga till en Aasklant Fippelfinger som första namn i boken, därefter är det slut på olyckorna!

Tipset åker raka vägen ner i arkivet för saker-som-man-borde-ha-tänkt-på-själv.

Nya skor skaver

Hittade stabila ersättare till mina gamla pjäxor på rea, 150 kr. Billigt och bra!

Men nya skor ger skavsår. Fanns det ett sätt att slippa det skulle jag betala för det. Varför finns det inte en tjänst där man avbildar sin fot, som sedan sätts i vilken sko som helst för att gå in skorna? Var är entreprenörsandan, Sverige?! Behov finns för att de ska tillfredsställas.

(Innebandy)Slaget om Umeå

TV4 Sport har storsatsat på SSL (Svenska superligan i innebandy) den här säsongen. Eller storsatsat: man sänder hursomhelst en match i veckan. Däremot har man satsat stort på paketet. Till TV-matcherna har man med sig en särskild sarg, ett särskilt golv och lite annat smått och gott. Dessutom filmas matchen i huvudsak från kortsidan.

Elitinnebandyn är egentligen inte särskilt kul – det är statiskt och går snabbt. Men ikväll, när TV4 Sport visade derbyt mellan Umeå City IBK och IBK Dalen, var jag inte sen att haka på. City är nykomlingar för säsongen och spelar en lite mer naiv, men roligare raggarinnebandy. Dalen å deras sida är mer systematiska och behärskade i sitt spel, vilket bitvis är snyggt, men oftast lite tråkigare.

Elitinnebandy kräver slutminuter, slutspel och finaler för att tända till. Eller ett derby med barndomsbekanta på plan.

Det var med andra ord skapligt trevligt att följa matchen. Dalen vann 3-4. Slutminuterna var spännande.

Nya skor

Nu är sulan nästan helt lös på min gamla vardagstrotjänare. Det är dags för mig att åka iväg och köpa nya. Jag väljer sannolikt den enkla vägen, att sikta in mig på ett par som är mer eller mindre likadana.

Det hela får mig att tänka på en rapport jag skrev i gymnasiet om nord och syd, där jag fick konstatera att Nike skor sig på den tredje världen. He he.

Men jag är inte ensam:

www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=862895

www.metro.se/se/article/2008/03/24/20/5004-45/index.xml

www.va.se/magasinet/2008/14/storagarna-skorsig/

Den sjunde generationen

Såg en gammal TV4-dokumentär om hopiindianer som tangerar temat hållbar utveckling. Hopiindianerna, liksom många andra ursprungsfolk, underordnar sig naturens lagar, men just inom hopi har de en särskilt imponerande doktrin om den sjunde generationen. Den generation du tillhör ska alltid försäkra sig om att den sjunde generationens från din ska ha förutsättningar att leva väl.

Jämför med Brundtlandskommissionens definition från 1987:

En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov

Kommande generationer kan förstås innebära alla kommande generationer, men den typiska västerländska snabbtolkningen föranleder oss säkert att bara tänka på våra barn. Det finns inget utrymme för  långsiktighet i våra hektiska och stressiga liv.

Det finns fortfarande de, främst ekonomer, som tycker att hållbar utveckling är trams och att marknadskrafterna kommer att lösa allt när svårigheter uppstår. Om vi ska tro hopistammen står vi vid ett vägskäl, där vårt vägval avgör människans existens. Fortsätter vi på samma vis kommer vi att utplånas, väljer vi den rätta vägen, livets väg, kommer vi att åter underordna oss naturen och överleva. När de transnationella företagen är starkare än flera av de politiskt inordnade staterna och deras framgång mäts i kvartalsrapporter och årsvisa resultat, blir det svårt att tro på en plötslig övergång i långsiktighet.

Återstår för den sjunde generationen att se vem som hade rätt: hopiindianerna eller ekonomerna.

Mikrobloggandets år

Hör på radion att mikrobloggandet är det som gäller i år. Slut är det på långa inlägg och detaljerade beskrivningar. I år räcker det med en eller några meningar. Det känns som en naturlig trend för läsarnas skull: om alla skriver kortare och alla bloggar som ska läsas är kortare, blir det avsevärt högre effektivitet i informationsutbytet.

Den gångna hösten har jag gjort mitt yttersta för att lära mig php och databashantering i mysql, genom att bygga en egen blogg, vilket till slut landade i http://film.grymt.org – FilmbloggWebblogg. Jag var faktiskt mycket inne på att skapa en blogg som en läsare skulle orka med, genom att begränsa varje inlägg till först 500 tecken, sedan 1000 tecken. Tänkte t o m på titeln, M är den romerska siffran för 1000 och sidan kunde därför ha hetat MaxM med referenser till Max Martin, Maxim, med mera. Inspirationen kom främst från onlinemanagerspelet Hattrick, där alla lag kan skriva pressmeddelanden som dock begränsas till 500 tecken – det har aldrig varit jobbigt att läsa dem. När filmtemat växte fram kom ytterligare inspiration från de hjältar som genom åren recenserat film på SVT:s text-tv. I höst verkade det som att dessa recensioner upphört (klantigt att inte förutse mikrobloggandets år), men de var sannerligen imponerande när de fanns. Så mycket information på en enda text-tv-sida, där begränsningen är klart snävare  än 500 tecken.

Jag kom att strunta i hela tanken på begränsning, men det kanske är dags att tänka om.

Är Javier Solana my man?

Lissabonfördraget tycks bli verklighet, kanske redan till hösten. EU har satsat pengar i pågående projekt kring att stärka den europeiska identiteten bland medborgarna. Bland annat sponsrar man Youtube-kanalen EU-tube http://www.youtube.com/eutube.

Det här är en process som var och en kan utvärdera dagligen. Vår högre representant för GUSP, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, ska åka till Gaza för att försöka bidra till att säkra vapenvilan. Är han min representant i frågan? Jag har ju trots allt röstat i Sverige, ett medlemsland, och därmed deltagit i den demokratiska process som bidragit till vår representation i ministerrådet som som godkänt förslaget om att Solana ska vara ansvarig för GUSP, vilket man för övrigt är när man är generalsekreterare för ministerrådet.

För min del ligger samhörigheten till stor del på individnivå: just Solana har alltid gett ett sympatiskt intryck och känns som en riktig europavän av lagom proportioner. För min del känns det helt okej att han är vår man i Mellanöstern.

Den onödigaste utvisningen

Inom ishockeyn talar man om att spelare ibland tar ”onödiga” utvisningar.  Det finns nämligen situationer där det är tämligen befogat att ta en utvisning, t ex att riva ner en motståndare som riskerar att komma fri. River man ner en spelare som inte utgör ett hot, får utvisningen anses som onödig.

Ikväll ser jag Modo – Linköping på Canal+ och ser ett fenomen som är irriterande vanligt bland hockeyspelare. Modospelaren Mats Zuccarello-Aasen jobbar hemåt vid en linköpingskontring och river ner en gubbe. Han får se domaren Morgan Johansson höja armen för utvisning och säga vad man vill om utvisningen, men man kan inte göra som den gode Mats och sluta spela i protest mot utvisningen, medan den fortfarande är avvaktande. Linköpingskontringen tre mot två, blev under några ögonblick tre mot en, när Zuccarello-Aasen såsade till för att protestera mot domaren. En moderat onödig utvisning, blev till den onödigaste. Spela tills det är avblåst.

Matchen slutade 1-3 till Linköping.

Ny blogg

Då var det dags för ett nytt försök. Den gamla bloggen blev helt raderad i samband med kategoriredigering. Nu har jag laddat ner och installerat WordPress-motorn och hoppas på ökad stabilitet! Har vid sidan av allt filat på en helt egen bloggredigerare, men scriptandet av just textbehandling gör det lite väl jobbigt.