Kriminalvård

Det är ett ställningstagande i sig att myndigheterna som tar hand om våra dömda brottslingar tituleras som kriminalvård och inte bara t ex förvaring. Hur det i själva verket ligger till med det kan man verkligen fråga sig, men ansatsen känns rimlig.

galler01Foto: www.fotoakuten.se

Här i Västerbotten blossar debatten upp igen, nu när Nikita Fouganthine, även känd som Juha Valjakkala, idag frigivits villkorligt. (Se länk och läsarkommentarer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=249466)

I artikeln kan vi också läsa att han suttit i fängelse i 20 år, rymt ett antal gånger och senast ifjol avvek han från en permission.

Jag förstår att släktingar och bekanta till de som drabbades av hans våld i Åmsele har invändningar. Vore jag i den sitsen skulle jag också basera mina tankar på emotioner och ifrågasätta frigivningen.

Det går aldrig att jämföra brottet med den sorg som det lämnat efter sig, för hur länge han än sitter eller inte sitter i fängelse, är mord oåterkalleligt. Nu kan jag bara konstatera att 20 år är en lång tid, i och för sig. Finns det anledning att tro att kriminalvården hade kunnat göra något ytterligare, om han suttit, säg, fem år till? Vill man ifrågasätta frigivningen bör debatten mer handla om kriminalvården än om Fouganthines person och eventuella inneboende ondska.

Cirkus Micke Andersson

Björklövens sportchef och numera tränare Mikael Andersson värvade i helgen 2+2 spelare. Det kan tyckas meningslöst, eftersom säsongen redan är körd. Men vad har man värvat egentligen?

1. Mike Egener, back,  från Vita Hästen. Mike slutade spela ishockey i somras eftersom hans kropp var så trasig. Han har dock tränat på egen hand och gjorde efter jul comeback i division 1 och Vita Hästen. Där gjorde han ingen succé, utan hade svårt att hänga med. Dessutom är han revbensskadad.

2. Pasi Petriläinen, back, från Ljubljana. Mycket bra och rörlig back när han var som bäst, på 1900-talet. Men de senaste åren har det tydligt gått utför. Det ryktas en del om att flaskan spelat en stor roll.

Det här är de riktiga förvärven och de känns mycket osäkra. En sak är dock säker: en av dem kommer att konkurrera ut Anton Edlund och på grund av skadorna bör den andre också få plats. Trots osäkerheten är det riktigt roligt, något att se framemot nästa hemmamatch, som dessvärre är först 11 februari.

Dessutom har Micke Magic gjort ”klart” med två lån: Tobias Forsberg (lillebror till vår kära Johan) och backen Jens Westin från Modo.  De ska inte ens träna med Löven, utan Modos tanke är att ge dem matchträning, vilket Micke accepterade. Spelar de för Modo är de ”återtagna” och kan ej användas i Löven längre.

Trots vår bedrövliga backuppsättning och att förvärven kan göra nytta där, är det faktiskt målgörande som vi är allra sämst på. Det är bara Mariestad, Nybro och Sundsvall som gjort färre mål. Micke hade lika gärna kunnat lägga sina överblivna slantar på en teknisk målskytt, t ex någon icke-lagspelare som inte längre är önskvärd hos andra lag.

Eller så hade man kunnat strunta i allt och spara lite pengar.

Nåväl, för en inbiten känns det ändå se kul att se nytt kött och blod i den gröna tröjan, om 11 dagar!

Arsenal 08/09 – unga glaslirare

Det svider i Arsenal-hjärtat. Inte så mycket för att ligan är körd för i år, men satsningen känns sned och spelet är bara krampaktigt, sällan trevligt och underhållande.

Tidigare hade man en stomme av rutin och Wenger var inte sen att låta unga talanger ta plats. Nu finns bara ungdomar (utom ett par gubbar i mittlåset). De unga må vara talangfulla, men de har långt kvar att gå fysiskt och mentalt. Rimligtvis bör inte en ansvarsbörda så stor som ett krävande, fullsatt Emirates läggas på dem.

arsenal_logo_192x198

Jag har, ska erkännas, inte gått in och grävt vidare i turerna kring klubben det senaste året. Den enorma satsning som byggandet av nya arenan faktiskt är, kanske har inverkat på spelarbudgeten. Men det måste in lite nytt, men rutinerat blod till nästa säsong.

Sagna och Clichy får gärna vara kvar på kanterna. De orkar fram och tillbaka. Det är så lustigt hur de ofta sätter press på motståndarnas tredjedel! Fabregas är såklart en framtidsman, liksom Walcott. I övrigt bör det komma in nya alternativ på alla positioner. Jag är så trött på alla! Bendtner och Adebayor är rätt identiska. Bendtner har sämre teknik, men är ganska gladlynt. Adebayor har lite bättre fötter, men är svår. Denilson, Eduardo, Vela och Nasri är så lätta – utfyllnadsspelare. Rosicky är bra, men gjord av glas, liksom Robin van Persie – båda kommer säkert att sluta i förtid. Kommer Toure upp i gammal form är han given, Gallas kan åka hem till Frankrike och vara grinig.

Idag blev det 0-0 hemma mot West Ham. West Ham är förvisso något av ett spöke, men bättre insats än idag kräver jag av mitt Arsenal.

Det kanske är dags för tronskifte? Wengers fotboll är underbar, men jag tröttnar på både fransmän och ungdomar.

Åka tidsmaskin

Vill man åka lite tidsmaskin är det bara att knappa in sig på www.archive.org/web/web.php!

Där kan du skriva in adressen till den sida du brukade besöka när du och varmansinternet var unga. Jag provade Aftonbladet från 1996 (det kan ta en stund att ladda sidan). (http://web.archive.org/web/19961023235430/http://www.aftonbladet.se/)

Det är mycket som är intressant, låt oss studera sidan uppifrån och ner:

  • Microsoft Internet Explorer 3.0 annonseras på topbannern. Det var en riktig skitbrowser, på den tiden var det Netscape Navigator som gällde!
  • På logotypen vilar Jycken, Aftonbladets inofficiella maskot på den gamla goda tiden. Han var trevlig, jag hade t o m en t-shirt med honom på. Nästan så att man saknar honom.
  • Överst i högermenyn gör de reklam för sin nya annonsmarknad för privatpersoner. Det var en veritabel flopp och man gjorde klokt i att några år senare förvärva blocket.se!
  • Bland de första nyheterna hittar vi två artiklar på temat ”Brott på nätet”. Nätet skandaliserades gärna som en anarkistisk plats, där den undre världen och diverse kriminella element agerade fritt. Det är ju delvis sant, men det roliga är att nästan inget hänt på tio år. Bland de ovana frodas fortfarande missföreställningar och myter kring nätet.
  • Längre ner finns en annons: ”Gå till Torget”.  Torget var postens webbplats och var rätt hippt ett tag med en populär chat och några av de tidigare webbutikerna.
  • ”Tävla och vinn ett internetabonnemang”. He he. Ett tag betalade vi en månadsavgift, därefter normal samtalstaxa för all den tid som vi var uppkopplade med våra28.8 kbps-modem. Jag var ett tag kund hos BIP – Bothnia Internet Provider, som skippade månadsavgiften mot att man hade ett reklamfönster framme hela tiden.

Ses sen, CSN!

Nu när man gör några månaders gästspel som student igen får man genast med CSN göra. I begynnelsen var CSN en plåga – en typiskt trög myndighet som delar och lånar ut levebröd. De sista studieåren var det inga särskilda problem, det var som om de blivit effektiva.

22995489531

Foto: CSN/Olle Melkerhed

 Häromdagen började jag bli irriterad på att de handlagt mitt ärende för länge. Via några omvägar slutade det i att jag sökte på ordet ”service” på nämndens hemsida, www.csn.se. Det blev ett antal träffar, överst hamnade en sida med rubriken ”CSN:s service bättre än någonsin” daterad till 2008-02-22. Vi får sedan lära oss följande:

  • I genomsnitt tog det två minuter och fem sekunder för CSN att svara i telefon, en förbättring med 30 sekunder sedan 2006 och det bästa resultatet som någonsin uppnåtts.
  • 40% av alla beslut som rör ansökningar ”sköts automatiskt”.

För 10 år sedan (dvs begynnelsen) kunde man få sitta och plågas i telefonkö i timmar (jag hade lyckligtvis en högtalartelefon – visserligen en riktig skräptelefon av något riktigt plastigt märke som vännerna avskydde när jag ville använda den för att det blev någon sorts burkigt eko för dem och som jag därför alltid kom att använda när telefonförsäljare eller motsvarande trängde sig på). Nästa steg är att varje handläggare får en egen telefon vid sina arbetsstationer, så behöver de bara lyfta på luren!

511436901

Foto: CSN/Olle Melkerhed

 Nästan hälften av besluten rörande studiemedelsansökan är automatiserade. Meriter, kursregistreringar och avklarade poäng är allt som krävs och förhindrar inte en mikroprocessor från myndighetsutövande. Det är fortfarande dock en handläggare som får äran har jag märkt, fastän de inte handlagt något – men någon måste ju stå ansvarig ifall överklagan görs. Överklaganden på myndighetsbeslut kan hamna i rätten och där accepteras inte mikroprocessorn som part.

Mitt fall är manuellt, eftersom jag behöver lite tilläggslån, nu när jag arbetat länge (nja) med hög (nej) lön och skaffat dyra (nja) vanor. Nu har det gått nio arbetsdagar och nästan två veckor utan att nämnden orkat lägga energi på min ansökan. Det är som att åka tidsmaskin tillbaka till slutet på förra millenniet.

27366256101

Foto: CSN/Olle Melkerhed

Men allt är inte eländigt! Nämnden bjuder på härligt arrangerade pressbilder på sin hemsida.

Tio minuter gladhockey

Som björklövensupporter är man inte särskilt glad i år. För få segrar och för få av dem har varit enkla. Spelet har inte stämt och de eventuella kvaliteter som spelarna besitter har vi inte fått se.

Kvällens match mot Borås var inget undantag i 40 minuter. Då ledde man förvisso med 3-1, men motsvarande ledning tappade man hemma mot Mariestad på annandag jul. Tredje perioden började nervöst, men med lite flyt klarade man sig undan baklängesmål. Efter 4-1 gav västgötarna upp och Löven fick leka. Publiken kunde för en gångs avslappnat klappa hem matchen under sista minuten.

Tio minuter gladhockey räcker för att åtminstone för en kväll överskugga allt elände som man står ut med.

Resursbrist nu och då

På 1300-talet hade gynnsamt klimat, hjulplogar och därigenom bättre jordbruk lett till en befolkningsökning i Europa. Bristen på kunskap och långsiktighet gjorde att européerna hade en slags slit-och-släng-attityd till naturen och dess resurser. När efterfrågan på jordbruksvaror ökade hade man inget tålamod och kom att i stor utsträckning utarma jorden på näring. Där treskifte användes, övergavs det och jorden fick aldrig återhämta sig. Denna iver att leverera gjorde saken än värre. Hållbar utveckling fanns inte på agendan.

I mitten av 1300-talet kom så pesten, digerdöden (den stora döden, den svarta döden). Under de följande årtiondena minskade Europas befolkning med ungefär en tredjedel. Resursbristen var över.

Kan historien återupprepa sig?

Självklart! För några år sen när fågelinfluensan var på tapeten diskuterade vi ödesmättat kring pandemier. Den oron har nu lagt sig och istället riktas uppmärksamheten mot mänsklighetens samvete och moral med klimathotet. Än så länge kan man påstå att resurser räcker till den globala befolkning vi har, även om det är betungande och tragiskt hur resurserna fördelas, inte minst att människor är hungriga, medan andra har övervikt och slänger minst 20% av den mat de bär hem från affären (Källa: http://www.nwt.se/karlstad/article72725.ece)

Hur många vi faktiskt kan vara på jorden dividerar de lärde om. Jag antar

  • att någon form av pandemi eller större epidemi är något vi får räkna med på sikt,
  • att dagens informationsteknik  och kunskap gör att information om epidemin och handlingsberedskap kan spridas snabbt och kommer att spridas snabbt i västvärlden och
  • att de som redan lever i fattigdom och hunger överhuvudtaget är mer mottagliga för en epidemi.

De globala sociala orättvisorna kommer sannolikt bibehållas in i de värsta katastroferna också.

Några hundra år därefter kan lärare berätta om den andra stora döden, som förstås skapade en del lidande, men också löste frågan om resursbristen.

Här är för övrigt en härlig film om digerdöden som fem elever satte ihop i höstas:

Umeås arenaplaner

Umeå kommun har anlitat en konsultfirma för att utreda vilket av tre placeringar som är bäst, samt hur stor en arena i en stad som Umeå kan tänkas vara. Läs mer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=248105

Jag ser framför mig en kommunfullmäktigedebatt mellan Anders Ågren (m) och Lennart Holmlund (s) där de tävlar om hur stor de tycker att arenan ska vara, som en naturlig följd till den märkliga visionssnoppmätartävling om Umeås folkmängd 2050.

Den nya arenan bör inte vara särskilt stor, egentligen räcker det med nuvarande Umeå arenas kapacitet på 6000 personer. Större publik än så lär vara svår att locka, och ska man gå över det bör 8000 var det absoluta taket.

För att arenan ska gå runt krävs evenemang, ett sådant är ishockeyn och Björklöven, som i dagens skick lockar ett par tusen åskådare. Vad Björklöven behöver och kan öka budgeten med är fler loger och möjligheter att locka företag. 6000 ”vanliga” platser, men med tredubbel mängd loger öppnas möjligheter för Björklöven och på sikt för fler besökare i den nya arenan. Ur åskådarperspektivet, van som man är, har jag inga direkta invändningar mot den gamla arenan: det är en jättefin hockeyarena där alla ser bra och sitter nära isen. Det må vara lite skitigt och trist, men det duger hur bra som helst.

I själva verket skulle jag tala om placeringen. Politikerna har bestämt att läget för en eventuell arena kan bli I20, Dragonfältet eller Hamrinsberget. Alla har sin praktiska eller emotionella för- och nackdelar, men jag har definitivt fastnat för ett av dem.

Hamrinsberget är min dröm. Hamrinsberget ligger mellan vårdhögskolan och Östra gymnasiet och utifrån förstår man knappt att det är någon typ av ”berg”. Högst upp finns några klippor där mången ung umebo druckit folköl och hånglat. Står man däruppe får man verkligen känslan av att vara på ett berg och det är en fin utsikt. I själva berget finns en vattenreservoar.

Tanken är förmodligen att skapa ett mervärde genom att slå in arenan in i berget. Jag gillar tanken och hoppas att där också diskuteras visst byggande på höjden – ett café, restaurang och aktivitetscenter i tornformat, men en fantastisk utsikt. Äntligen skulle man ha given plats att ta gäster till. I närheten finns universitetssjukhusets bussterminal och snart också järnvägsstationen Umeå Östra. Parkering som lyfts fram som ett problem är i själva verket inget problem åtminstone på kvällstid, då vi har Östra gymnasiets, samhällsvetar-, beteendevetar- och vårdvetarhusens parkering alldeles i närheten. På dagtid, t ex när Lennart Holmlund lyckats förlägga sossarnas kongress till arenan eller när Melodifestivalen äntligen vågar satsa på Umeå igen, kan det vara lurigare. Men det problemet skrämmer inte mig, det måste gå att lösa på olika sätt.

Vy från berget: http://www.lgnorlin.se/blogg/wp-content/2007/05/07_6564.jpg

Aasklant

P3:s Christer gav i förra veckan tipset om att lägga in en Aasklant (eller motsvarande) i mobilens telefonbok. Det är ju så att man ibland fipplar på med samtal och sms, telefonboken dyker upp och man råkar ringa eller skicka meddelande till den som ligger överst på listan. I mitt fall är det min kära faster. Jag har ringt ett antal omedvetna samtal och skickat ett par meddelanden till henne. Dock inget pinsamt, som diskussionen hos Christer tog ansats i.

Det är ju bara att lägga till en Aasklant Fippelfinger som första namn i boken, därefter är det slut på olyckorna!

Tipset åker raka vägen ner i arkivet för saker-som-man-borde-ha-tänkt-på-själv.

Nya skor skaver

Hittade stabila ersättare till mina gamla pjäxor på rea, 150 kr. Billigt och bra!

Men nya skor ger skavsår. Fanns det ett sätt att slippa det skulle jag betala för det. Varför finns det inte en tjänst där man avbildar sin fot, som sedan sätts i vilken sko som helst för att gå in skorna? Var är entreprenörsandan, Sverige?! Behov finns för att de ska tillfredsställas.