Ses sen, CSN!

Nu när man gör några månaders gästspel som student igen får man genast med CSN göra. I begynnelsen var CSN en plåga – en typiskt trög myndighet som delar och lånar ut levebröd. De sista studieåren var det inga särskilda problem, det var som om de blivit effektiva.

22995489531

Foto: CSN/Olle Melkerhed

 Häromdagen började jag bli irriterad på att de handlagt mitt ärende för länge. Via några omvägar slutade det i att jag sökte på ordet ”service” på nämndens hemsida, www.csn.se. Det blev ett antal träffar, överst hamnade en sida med rubriken ”CSN:s service bättre än någonsin” daterad till 2008-02-22. Vi får sedan lära oss följande:

  • I genomsnitt tog det två minuter och fem sekunder för CSN att svara i telefon, en förbättring med 30 sekunder sedan 2006 och det bästa resultatet som någonsin uppnåtts.
  • 40% av alla beslut som rör ansökningar ”sköts automatiskt”.

För 10 år sedan (dvs begynnelsen) kunde man få sitta och plågas i telefonkö i timmar (jag hade lyckligtvis en högtalartelefon – visserligen en riktig skräptelefon av något riktigt plastigt märke som vännerna avskydde när jag ville använda den för att det blev någon sorts burkigt eko för dem och som jag därför alltid kom att använda när telefonförsäljare eller motsvarande trängde sig på). Nästa steg är att varje handläggare får en egen telefon vid sina arbetsstationer, så behöver de bara lyfta på luren!

511436901

Foto: CSN/Olle Melkerhed

 Nästan hälften av besluten rörande studiemedelsansökan är automatiserade. Meriter, kursregistreringar och avklarade poäng är allt som krävs och förhindrar inte en mikroprocessor från myndighetsutövande. Det är fortfarande dock en handläggare som får äran har jag märkt, fastän de inte handlagt något – men någon måste ju stå ansvarig ifall överklagan görs. Överklaganden på myndighetsbeslut kan hamna i rätten och där accepteras inte mikroprocessorn som part.

Mitt fall är manuellt, eftersom jag behöver lite tilläggslån, nu när jag arbetat länge (nja) med hög (nej) lön och skaffat dyra (nja) vanor. Nu har det gått nio arbetsdagar och nästan två veckor utan att nämnden orkat lägga energi på min ansökan. Det är som att åka tidsmaskin tillbaka till slutet på förra millenniet.

27366256101

Foto: CSN/Olle Melkerhed

Men allt är inte eländigt! Nämnden bjuder på härligt arrangerade pressbilder på sin hemsida.

Tio minuter gladhockey

Som björklövensupporter är man inte särskilt glad i år. För få segrar och för få av dem har varit enkla. Spelet har inte stämt och de eventuella kvaliteter som spelarna besitter har vi inte fått se.

Kvällens match mot Borås var inget undantag i 40 minuter. Då ledde man förvisso med 3-1, men motsvarande ledning tappade man hemma mot Mariestad på annandag jul. Tredje perioden började nervöst, men med lite flyt klarade man sig undan baklängesmål. Efter 4-1 gav västgötarna upp och Löven fick leka. Publiken kunde för en gångs avslappnat klappa hem matchen under sista minuten.

Tio minuter gladhockey räcker för att åtminstone för en kväll överskugga allt elände som man står ut med.

Resursbrist nu och då

På 1300-talet hade gynnsamt klimat, hjulplogar och därigenom bättre jordbruk lett till en befolkningsökning i Europa. Bristen på kunskap och långsiktighet gjorde att européerna hade en slags slit-och-släng-attityd till naturen och dess resurser. När efterfrågan på jordbruksvaror ökade hade man inget tålamod och kom att i stor utsträckning utarma jorden på näring. Där treskifte användes, övergavs det och jorden fick aldrig återhämta sig. Denna iver att leverera gjorde saken än värre. Hållbar utveckling fanns inte på agendan.

I mitten av 1300-talet kom så pesten, digerdöden (den stora döden, den svarta döden). Under de följande årtiondena minskade Europas befolkning med ungefär en tredjedel. Resursbristen var över.

Kan historien återupprepa sig?

Självklart! För några år sen när fågelinfluensan var på tapeten diskuterade vi ödesmättat kring pandemier. Den oron har nu lagt sig och istället riktas uppmärksamheten mot mänsklighetens samvete och moral med klimathotet. Än så länge kan man påstå att resurser räcker till den globala befolkning vi har, även om det är betungande och tragiskt hur resurserna fördelas, inte minst att människor är hungriga, medan andra har övervikt och slänger minst 20% av den mat de bär hem från affären (Källa: http://www.nwt.se/karlstad/article72725.ece)

Hur många vi faktiskt kan vara på jorden dividerar de lärde om. Jag antar

  • att någon form av pandemi eller större epidemi är något vi får räkna med på sikt,
  • att dagens informationsteknik  och kunskap gör att information om epidemin och handlingsberedskap kan spridas snabbt och kommer att spridas snabbt i västvärlden och
  • att de som redan lever i fattigdom och hunger överhuvudtaget är mer mottagliga för en epidemi.

De globala sociala orättvisorna kommer sannolikt bibehållas in i de värsta katastroferna också.

Några hundra år därefter kan lärare berätta om den andra stora döden, som förstås skapade en del lidande, men också löste frågan om resursbristen.

Här är för övrigt en härlig film om digerdöden som fem elever satte ihop i höstas:

Umeås arenaplaner

Umeå kommun har anlitat en konsultfirma för att utreda vilket av tre placeringar som är bäst, samt hur stor en arena i en stad som Umeå kan tänkas vara. Läs mer: http://www.vk.se/Article.jsp?article=248105

Jag ser framför mig en kommunfullmäktigedebatt mellan Anders Ågren (m) och Lennart Holmlund (s) där de tävlar om hur stor de tycker att arenan ska vara, som en naturlig följd till den märkliga visionssnoppmätartävling om Umeås folkmängd 2050.

Den nya arenan bör inte vara särskilt stor, egentligen räcker det med nuvarande Umeå arenas kapacitet på 6000 personer. Större publik än så lär vara svår att locka, och ska man gå över det bör 8000 var det absoluta taket.

För att arenan ska gå runt krävs evenemang, ett sådant är ishockeyn och Björklöven, som i dagens skick lockar ett par tusen åskådare. Vad Björklöven behöver och kan öka budgeten med är fler loger och möjligheter att locka företag. 6000 ”vanliga” platser, men med tredubbel mängd loger öppnas möjligheter för Björklöven och på sikt för fler besökare i den nya arenan. Ur åskådarperspektivet, van som man är, har jag inga direkta invändningar mot den gamla arenan: det är en jättefin hockeyarena där alla ser bra och sitter nära isen. Det må vara lite skitigt och trist, men det duger hur bra som helst.

I själva verket skulle jag tala om placeringen. Politikerna har bestämt att läget för en eventuell arena kan bli I20, Dragonfältet eller Hamrinsberget. Alla har sin praktiska eller emotionella för- och nackdelar, men jag har definitivt fastnat för ett av dem.

Hamrinsberget är min dröm. Hamrinsberget ligger mellan vårdhögskolan och Östra gymnasiet och utifrån förstår man knappt att det är någon typ av ”berg”. Högst upp finns några klippor där mången ung umebo druckit folköl och hånglat. Står man däruppe får man verkligen känslan av att vara på ett berg och det är en fin utsikt. I själva berget finns en vattenreservoar.

Tanken är förmodligen att skapa ett mervärde genom att slå in arenan in i berget. Jag gillar tanken och hoppas att där också diskuteras visst byggande på höjden – ett café, restaurang och aktivitetscenter i tornformat, men en fantastisk utsikt. Äntligen skulle man ha given plats att ta gäster till. I närheten finns universitetssjukhusets bussterminal och snart också järnvägsstationen Umeå Östra. Parkering som lyfts fram som ett problem är i själva verket inget problem åtminstone på kvällstid, då vi har Östra gymnasiets, samhällsvetar-, beteendevetar- och vårdvetarhusens parkering alldeles i närheten. På dagtid, t ex när Lennart Holmlund lyckats förlägga sossarnas kongress till arenan eller när Melodifestivalen äntligen vågar satsa på Umeå igen, kan det vara lurigare. Men det problemet skrämmer inte mig, det måste gå att lösa på olika sätt.

Vy från berget: http://www.lgnorlin.se/blogg/wp-content/2007/05/07_6564.jpg

Aasklant

P3:s Christer gav i förra veckan tipset om att lägga in en Aasklant (eller motsvarande) i mobilens telefonbok. Det är ju så att man ibland fipplar på med samtal och sms, telefonboken dyker upp och man råkar ringa eller skicka meddelande till den som ligger överst på listan. I mitt fall är det min kära faster. Jag har ringt ett antal omedvetna samtal och skickat ett par meddelanden till henne. Dock inget pinsamt, som diskussionen hos Christer tog ansats i.

Det är ju bara att lägga till en Aasklant Fippelfinger som första namn i boken, därefter är det slut på olyckorna!

Tipset åker raka vägen ner i arkivet för saker-som-man-borde-ha-tänkt-på-själv.

Nya skor skaver

Hittade stabila ersättare till mina gamla pjäxor på rea, 150 kr. Billigt och bra!

Men nya skor ger skavsår. Fanns det ett sätt att slippa det skulle jag betala för det. Varför finns det inte en tjänst där man avbildar sin fot, som sedan sätts i vilken sko som helst för att gå in skorna? Var är entreprenörsandan, Sverige?! Behov finns för att de ska tillfredsställas.

(Innebandy)Slaget om Umeå

TV4 Sport har storsatsat på SSL (Svenska superligan i innebandy) den här säsongen. Eller storsatsat: man sänder hursomhelst en match i veckan. Däremot har man satsat stort på paketet. Till TV-matcherna har man med sig en särskild sarg, ett särskilt golv och lite annat smått och gott. Dessutom filmas matchen i huvudsak från kortsidan.

Elitinnebandyn är egentligen inte särskilt kul – det är statiskt och går snabbt. Men ikväll, när TV4 Sport visade derbyt mellan Umeå City IBK och IBK Dalen, var jag inte sen att haka på. City är nykomlingar för säsongen och spelar en lite mer naiv, men roligare raggarinnebandy. Dalen å deras sida är mer systematiska och behärskade i sitt spel, vilket bitvis är snyggt, men oftast lite tråkigare.

Elitinnebandy kräver slutminuter, slutspel och finaler för att tända till. Eller ett derby med barndomsbekanta på plan.

Det var med andra ord skapligt trevligt att följa matchen. Dalen vann 3-4. Slutminuterna var spännande.

Nya skor

Nu är sulan nästan helt lös på min gamla vardagstrotjänare. Det är dags för mig att åka iväg och köpa nya. Jag väljer sannolikt den enkla vägen, att sikta in mig på ett par som är mer eller mindre likadana.

Det hela får mig att tänka på en rapport jag skrev i gymnasiet om nord och syd, där jag fick konstatera att Nike skor sig på den tredje världen. He he.

Men jag är inte ensam:

www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=862895

www.metro.se/se/article/2008/03/24/20/5004-45/index.xml

www.va.se/magasinet/2008/14/storagarna-skorsig/

Den sjunde generationen

Såg en gammal TV4-dokumentär om hopiindianer som tangerar temat hållbar utveckling. Hopiindianerna, liksom många andra ursprungsfolk, underordnar sig naturens lagar, men just inom hopi har de en särskilt imponerande doktrin om den sjunde generationen. Den generation du tillhör ska alltid försäkra sig om att den sjunde generationens från din ska ha förutsättningar att leva väl.

Jämför med Brundtlandskommissionens definition från 1987:

En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov

Kommande generationer kan förstås innebära alla kommande generationer, men den typiska västerländska snabbtolkningen föranleder oss säkert att bara tänka på våra barn. Det finns inget utrymme för  långsiktighet i våra hektiska och stressiga liv.

Det finns fortfarande de, främst ekonomer, som tycker att hållbar utveckling är trams och att marknadskrafterna kommer att lösa allt när svårigheter uppstår. Om vi ska tro hopistammen står vi vid ett vägskäl, där vårt vägval avgör människans existens. Fortsätter vi på samma vis kommer vi att utplånas, väljer vi den rätta vägen, livets väg, kommer vi att åter underordna oss naturen och överleva. När de transnationella företagen är starkare än flera av de politiskt inordnade staterna och deras framgång mäts i kvartalsrapporter och årsvisa resultat, blir det svårt att tro på en plötslig övergång i långsiktighet.

Återstår för den sjunde generationen att se vem som hade rätt: hopiindianerna eller ekonomerna.

Mikrobloggandets år

Hör på radion att mikrobloggandet är det som gäller i år. Slut är det på långa inlägg och detaljerade beskrivningar. I år räcker det med en eller några meningar. Det känns som en naturlig trend för läsarnas skull: om alla skriver kortare och alla bloggar som ska läsas är kortare, blir det avsevärt högre effektivitet i informationsutbytet.

Den gångna hösten har jag gjort mitt yttersta för att lära mig php och databashantering i mysql, genom att bygga en egen blogg, vilket till slut landade i http://film.grymt.org – FilmbloggWebblogg. Jag var faktiskt mycket inne på att skapa en blogg som en läsare skulle orka med, genom att begränsa varje inlägg till först 500 tecken, sedan 1000 tecken. Tänkte t o m på titeln, M är den romerska siffran för 1000 och sidan kunde därför ha hetat MaxM med referenser till Max Martin, Maxim, med mera. Inspirationen kom främst från onlinemanagerspelet Hattrick, där alla lag kan skriva pressmeddelanden som dock begränsas till 500 tecken – det har aldrig varit jobbigt att läsa dem. När filmtemat växte fram kom ytterligare inspiration från de hjältar som genom åren recenserat film på SVT:s text-tv. I höst verkade det som att dessa recensioner upphört (klantigt att inte förutse mikrobloggandets år), men de var sannerligen imponerande när de fanns. Så mycket information på en enda text-tv-sida, där begränsningen är klart snävare  än 500 tecken.

Jag kom att strunta i hela tanken på begränsning, men det kanske är dags att tänka om.