Kategorier
Spaning

Gråtrista drömmar

Det sägs att drömmar, sådana som man drömmer om natten, förmodligen utgör någon sorts bearbetning av hjärnas förnimmelser. Men man säger också att man egentligen inte vet vad drömmandet ska vara bra för, vad funktionen går ut på. Vidare säger man väl att man förmodligen drömmer hela tiden, men kommer bara ihåg något om man vaknar mitt i. Alltså kommer man förmodligen mest ihåg eländiga stressdrömmar där man vaknar av oron. När du drömmer om att du har det härligt, fortsätter du förmodligen att sova gott.

Häromsistens drömde jag om ett Facebook-inlägg från en kamrat, som lydde “exakt ungefär” så här: Efter 18 problemfria år på hojen förtjänade jag väl en liten olycka. Bild på demolerad hoj och paketerat ben.

Vad ska man säga? Sjukt trist dröm, ungefär lika trist som verkligheten. Jag vaknade till, men somnade om. När jag vaknade igen var jag tvungen att kolla Facebook. Puh, där fanns inget.

Undrar just vad jag läser för andra trista Facebook-inlägg i drömmar som inte får en att vakna?

Men det är på något sätt typiskt att även stressdrömmarna börjar bli gråtrista och verkliga. Då var det med action när man hade mördat grannen och funderade på hur man skulle sopa undan spåren för att komma undan, samtidigt som det var så himla sorgligt. Då var man tagen halva dagen efteråt.

Kategorier
Kultur

Umeåklubb

Tack vare Facebook råkade jag hitta en klubbafton med Umeå-tema på Strand vid Hornstull, som gick av stapeln häromdagen.

Först ut på scenen var Frida Selander med trivsam singersongwriterpop. Roligast var hennes spretiga mellansnack, där hon bland annat konstaterade att sevenelevenkioskerna inte håller vad de heter, medan vårt 07-01 (sju till nollett!) faktiskt gör som de heter. Så när umebor kommer till storstan går det runt och letar efter bågenhuset, utan framgång. He he.

Därefter var det dags för Caotico, som nyligen släppt en singel tillsammans med Tove Styrke. De spelar en mycket trevlig elektronisk pop med en doft av både Melody Club och Pet Shop Boys. Energin på scenen är också bra, men de skulle vara ännu lite coolare med en trumslagare. Dessa gossar kommer vi nog att se lite mer av.

Tredje akt var Dennis Lyxzéns band Invasionen (tidigare The Lost Patrol på engelska) med tempofylld pop med vissa släktdrag åt det punkiga hållet. Det passar mig utmärkt med blandningen av härliga, trallvänliga refränger och lagomt med mangel.

Mot slutet av kvällen gick även ett hipetihopgäng upp på scenen, men det är förstås ingenting för farbrorn.

Idag har jag lyssnat på ett gäng av gårdagens låtar på Spotify och det är bra skit. Det är nästan så att man är en lite mer stolt umebo idag. Och så säger man det man alltid säger: jag måste ge fler nya band chansen.

Sök på Spotify:

Invasionen – 120 dB
Invasionen – Sanningsenligt
Invasionen – Demonerna

Frida Selander – Woman in me
Frida Selander – Forever on your team

Back of my head – Caotico

Kategorier
Spaning

Gnällbook

Det är många av mina Facebook-vänner som söker sympatier i de sociala medierna, här är några av gårdagens statusrader:

  • MAgsjuka from hell :S Inkluderar båda hålen och feber på det * VAd livet kan vara härligt…..
  • Säljes: Bihåleinflammation. Billigt vid snabb affär…..
  • trött, halsbränna, ont, less = dåligt
  • känns som halsfluss.
  • blir en dryg dag på jobbet..ont i magen som faan..måste ätit nått olämpligt igår..suck..bara man inte spyr i trucken