göteborgshumor | Jannes blogg

Lön för mördar’n

Idag på radion (Morgonpasset med de så välvilliga, men inte helt hundraprocentigt vältajmade sommarvikarierna Emma Knyckare och Rikard Diego) pratades det om att någon skulle få lön för mödan. Uttalet lät dock mer som mördan eller mördarn och med en googling visar det sig att det är ganska många som också skriver mördan. Oj oj, så mördosamt för skolan.

Hursomhelst ryckte det till i min göteborgartarm och plötsligen satt jag där med ordvitsen “lik är lön för mördar’n”. Genialt och förfärligt töntigt på en och samma gång, typiskt för göteborgshumorn. Jag undrade givetvis: har någon klämt ur sig den här dängan tidigare? Förmodligen, så är det oftast, tänkte jag och även om Google inte ger träffar på frasen, så e de’ la så att de’ finns en go’ gôbbe som dratt den jäveln nån gång.

Eftermiddagen spenderades på Långholmen, i byggnader som tidigare huserade allehanda skurkar och banditer, men som idag är vandrarhem, hotell och konferensanläggning. Vi konfererade med jobbet, men hann också gå runt och spana in övriga anrättningar. Det var intressant att se ett gammaldags fängelse med en stor avlång och öppen sal, med celler längs långsidorna i två våningar, ungefär som vi är vana att se dem i amerikanska filmer. Det fanns också en ren museidel, där man fick kliva in i en cell inredd efter tidig 1900-talsstandard och för ett ögonblick oroa sig för att dörren skulle stängas och låsas. Men övriga celler får du betala för idag till en kostnad beroende av om du önskar dubbelcell med dusch och WC, eller enkelcell med faciliteterna i korridoren.

Men jag blev konfunderad hur det kom sig att Oldsberg, eller någon annan skojfrisk göteborgare, fått ha sådant inflytande över omvandlingen. I vandrarhemmet fanns nämligen ett utrymme för kvällssamkväm som döpts till cellskapsrummet och i souvenirshopen fanns en del fångtröjor och -mössor att köpa ur Långholmen cellection.