I lördags, på eftermiddagen, låg jag i en slags solstol och njöt av tillvaron. Det kanske var dags att visa foton eller något för någon och det var med viss besvikelse som jag hävde upp ryggstödet och förberedde uppstigning. Mitt i uppstigningsrörelsen rasar dock solstolen ihop och med blixtens hastighet försöker denna arma kropp rädda upp situationen, främst genom att höger ben sträcks ut och söker stöd, men inte bättre än att vaden istället totalkrampar och jag tvingas att i bästa Serie A-stil snurra runt överdrivet många varv på grässlänten.
Kategorier