Taggarkiv: manlighet

Skorpioner är vi allihopa

En artikel om missuppfattningar om stjärntecknet skorpionen kom mig tillhanda. Spännande, tänkte jag, som alltid uppfattat mig som en ärkeskorpion (med reservation nu för att astrologerna skriver saker som träffar rätt på någon aspekt av de flesta, så som de flesta horoskop gör). Blev lite besviken på artikeln, då den varken adresserar passionen eller sexualiteten, där man i vissa tolkningar framhävdar någon form av könsfixering som ett karaktärsdrag. Mitt i de inre associationerna kom jag att tänka på Martin Timell. Polisen har inlett en förundersökning gällande en våldtäkt som han misstänks för (personalfest i badtunna). Bland övriga vittnesmål utmärker sig den som Caroline Giertz lämnat: Timell tar kontakt med Giertz på fest, ber henne följa med för att se någonting och släpper sedan ut sitt kön. De står sedan och småpratar en stund med lilleman ute i det fria. Jag antar att associationen kom av att Timell tycks vara gravt könsfixerad och skulle därmed kunna vara den yttersta avarten av en skorpion.

Enligt Wikipedia är Martin Timell född 13/11. En skorpion.

Något nedslagen av detta faktum, var jag tvungen att kontrollera två av de andra kända namnen som letts till räkenskapens dag efter #metoo.

Fredrik Virtanen är anklagad för, men förnekar, våldtäkt och sexuella trakasserier. Han erkänner sig ha betett sig tölpigt under drogernas inflytande. Han är född den 15/11. En skorpion.

Lasse Kronér har av en tidigare SVT-praktikant polisanmälts för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Kronér menar att han missuppfattat allt och att hans talrika sex-sms var av ömsesidigt intresse. Han är också född den 15/11. En skorpion.

”Inte alla skorpioner!”

Nej, exempelvis lär ca 50 % vara kvinnor.

Själva gudfadern till den nu aktuella #metoo-rörelsen, Harvey Weinstein, då? 19 mars – en fisk!

Inte heller det här tycks vara skrivet i stjärnorna. Det är bara mansrollen som i såväl det offentliga som det privata försöker klamra sig fast vid sin överordning med alla medel som står till buds.

 

En pojke

Foto: dphuonq CC BY-SA

Fotbollstränaren José Mourinho står för någon slags modern latinomanlighet som bygger på mycket gott självförtroende, ett intelligent men oerhört tydligt hierarkiskt ledarskap och en särdeles stark vinna-till-varje-pris-mentalitet. Som fotbollstränare är han knappast ifrågasatt och även igår, när Mourinhos Real Madrid mötte Bayern München, spelade han ut sin roll fullständigt: studsade runt stiligt behärskat vid sidlinjen, småmuttrade när Real gjorde mål, liksom när Bayern gjorde mål, pekade med hela handen i ständiga lagom yviga gester och när det blivit straffläggning och förlusten var nära stod han på knä i gräset och bad till högre makter eller om det bara var Iker Casillas.

Nu blev det förlust för Real och Mourinho, och då måste det sägas att inte ens den store ledaren lyckades hålla masken. När han vandrade av planen såg han ut som en liten pojke som just berövats sin bästa leksak, något krum i ryggen, vilsen i blicken och inte ens de symboliska övertydliga suckarna talade sitt vanliga språk.