Låt det vara sagt; Spotify är mycket trevligt!
Men när jag häromdagen hade anledning att rota i MP3-katalogen (eller MP3-mappen med modern datalingo) i min gamla dator så kände jag att det var något speciellt. För många i vår generation blev nog MP3-katalogen lika mycket värd som en fysisk skivsamling. Så blev det iallafall för mig. En väsentlig faktor för min del var att utrymmet länge var begränsat, det var inte lika lätt och billigt som idag att ha hur mycket hårddiskutrymme som helst, utan man fick lite välja vad som kvalificerade sig till MP3-katalogen. Vissa grupper fick egen underkatalog, andra kategoriserades efter genre. Ett riktigt skötebarn. Någon gång när jag har tid ska jag göra en massiv Spotify-lista med massor av låtar från MP3-katalogen att damma av någon gång när man träffar likasinnade.
Men oavsett hur fördelningen av Spotify:s intäkter ser ut borde musikindustrin vara nöjd med det, jag har aldrig spenderat så mycket pengar på den som med Spotify. På CD-tiden och den tidiga digitala download-marknaden köpte jag högst två skivor per år för max 200 kronor. Spotify kostar väl dryga tusenlappen per år.
Det lustiga och oekonomiska i det hela är att till 90% lyssnar man på samma musik om och om igen. Jag är ganska dålig på att utforska nytt och på sin höjd blir det någon handfull nya intressanta låtar per år som ofta hittats via radio.
Men det är enkelt, snabbt och superportabelt.