Kategorier
Samhälle Spaning

Det otillgängliga medielandskapet

Under femton års tid har vi haft tillgång till ganska kompletta lokaltidningar på webben utan att det kostat något utom att utsättas för annonser. Det senaste året har mediehusen satsat hårt på att göra tidningarna alltmer läsvänliga och därefter börja ta betalt för dem. DN presenterade betalsajten dagensnyheter.se som är hela tidningen till skillnad från den något avskalade dn.se och morgontidningarna i Västerbotten och Norrbotten har stängt in det mesta av det egna redaktionella materialet i olika plusabonnemang.

Det är klart att mediehusen ska ha betalt, men frågan är hur det ska gå till. Betalmuren är knappast den rätta lösningen.

Det är svårt att säga hur det ekonomiska ser ut, det är sällan man hittar information om rena nätannonsintäkter och ännu hemligare verkar antalet plusabonnenter vara. I Norrbotten ledde plustjänsten till stort tapp av besökare på webben, vilket inte sågs som besvärande av ägarna, som dock snabbt valde att öppna upp fler artiklar, enligt uppgift så mycket som 70%. Kanske är webbannonsintäkterna så låga att det inte är besvärande med en halvering av besöken, eller så är det bara snack. Kanske vill man ändå ha sina läsare, för det är knappast några stora massor som tecknat ett digitalt abonnemang för 179 kr i månaden, en krona billigare per dag jämfört med papperstidning. Ungdomsabonnemanget, 99 kr per dag, kanske skulle kunna börja locka några äldre, men är så klart för dyrt för 21-åringen.

Men det stora problemet är förmodligen hur vi läser tidningar på webben; visserligen ofta, men fragmentariskt. Även när det var gratis läste man på sin höjd ett par riktiga artiklar per dag vid sidan av notiser med senaste nytt, och detta i ett urval ur flera av de morgontidningar man har visst intresse för som västerbottning bosatt i Norrbotten. Att betala för samtliga är givetvis inte aktuellt och ingen ensam kan erbjuda vad man efterfrågar, och även om de gjorde det skulle det kännas för dyrt.

För konsumenten är den enklaste lösningen att helt övergå till public service: lokalredaktionerna i TV och radio har vid sidan av sändningarna också webbplatser som mer eller mindre fungerar som nyhetssajter.

Vad tidningarna ska hitta på är desto mer oklart. Betalmuren kommer inte att vara lösningen på medellång sikt och över tid kommer pappersupplagorna minska ytterligare när läsarna dör. Förmodligen är det annonserna som får utgöra intäkterna samtidigt som kostnaderna avsevärt får minskas med en urholkning av den kommersiella journalistiken som följd. Fördjupningen sker via sociala medier och fler än journalisterna blir inblandade i nyhetsförmedlingen och kommentering – det är både plus och minus.

Internet har redan förändrat hela medielandskapet. Att göra sig otillgänglig är att skjuta sig själv i foten i dagsläget.

 

Kategorier
Personligt Samhälle Spaning

Innehållsrika ord

Plus är tecknet för addition inom matematiken. Plus kan också stå för fördelar eller för något varmt och skönt när det gäller väder.

Men så skapade regeringen Persson konceptet Plusjobb som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket gjorde att så kallade plusjobbare dök upp här och där. Dessa tidigare långtidsarbetslösa gavs möjlighet att komma in i arbetslivet genom att få bidrag istället för lön. Jag kan inte uttala mig om plusjobbarnas insatser, men visst hann det bli lite negativ stämpel på fenomenet, förmodligen mer på grund av att det var en politisk kvasilösning.

Till saken hör att jag söker arbete land och rike runt, och i en stad ska de starta Plusgymnasiet. På grund av ovanstående var min omedelbara reaktion att det är någon sorts skola för elever med särskilda behov, en “särskola” för social missanpassade, de som hamnat i det berömda utanförskapet. (Men jag söker iallafall.)

Ett annat exempel är hur begreppet top of the line blivit ett sarkastiskt top of the line hos björklövensupportrar efter att förre sportchefen Mikael Andersson slängt sig med begreppet i skapandet av den gångna säsongens trupp. Nog för att begreppet luktar meningslöst amerikanskt försäljartugg, men få har använt det som överdrift som Mikael Andersson.