Idag på tåget var det en nisse som började poppa reggae från sin mobiltelefon, utan hörlurar, rakt ut i det offentliga rummet. Kan det bli mer oförskämt och egocentriskt? I en vagn med tiotals passagerare tog han sig friheten att bestämma vad alla ska lyssna på. Svensson vände sig om försiktigt för att se vad det försiggick för kulturbrott.
Men i ärlighetens namn hade det kunnat vara värre, det hade ju kunnat vara något annat än reggae. Det är inte för intet som reggaebusschauffören accepterats av många umebor och nått viss berömmelse för sitt intrång medelst västindiska tongångar i bussens offentliga rum. Baktakten och det drömska och rökdimmiga filosoferandet får en att inta en mer förlåtande och accepterande inställning.