Vilken värmebölja det har varit. Oftast är det kallare, så det vore synd att gnälla, men visst skulle några dagar av regn och ishavsvindar göra gott.
Kategori: Spaning
Angela, David, Mark och Fredrik
Naturstråk
Vägen till jobbet är ganska lång och tråkig, men bitvis ganska vacker med höga berg och djupa dalar av varierande barrskog och en och annan sjö. Men imorse var det något visst med det hela; först stod en stor älg (den första att visa sig på någon månad) och funderade vid sidan av vägen (och jäklar vad voluminös hon kändes i jämförelse med lillkusinen renen), någon kilometer senare stod Hasse hare vid vägkanten och såg ut som att han ville ha skjuts, hur kylig som helst, och bortanför kommungränsen, där renarna just nu oftast syns till, stod en ensam ren och käkade dikesgrönska.
I påskhelgen har jag med visst engagemang sett miniserien The Bible som i fem avsnitt om 90 minuter dramatiserat händelserna i bibeln. Boken var mycket bättre än filmen brukar vara standardkommentaren – i det här fallet har jag ingen aning, för trots några försök att läsa i den heliga skrift har jag bara kommit en bit in i början där Abraham och alla hans söner offrar förhuden i några sidor, något som inte alls framställs i filmen.
Sammantaget visar The Bible upp en stor portion kamp för frihet, men också mycket mänskligt misslyckande och brutala bestraffningar, oavsett om det handlar om att man inte följer tyrannernas lag eller guds budord. Den som gör bort sig får direkt betala priset. Detta förändras med Jesus som pratar om kärlek och förlåtelse, vilket känns ganska uppfriskande. Nästan så att man kunde önska sig att Jesus budskap kunde få större utrymme i dagens hatsamhälle. Gamla testamentets öga för öga-mentalitet ligger nära till hands när människor som gör riktigt fel hängs ut och bespottas i internets offentlighet. Näthatarna skulle nog ha kallat Jesus kulturmarxist och givit sitt ensidiga stöd till översteprästerna och romerske ståthållaren Pilatus i Jerusalem när han dömdes till döden.
Medielandskapet och ungdomen
Det jag egentligen skulle skriva i nedanstående är att det är oroande att ungdomar får allt sämre tillgång till nyheter och nyanserade samhällskommentarer, den lite mer städade debatten. Snart bygger hela världsbilden och synen på debattklimat på Avpixlat, Fria tider och Flashback.
Under femton års tid har vi haft tillgång till ganska kompletta lokaltidningar på webben utan att det kostat något utom att utsättas för annonser. Det senaste året har mediehusen satsat hårt på att göra tidningarna alltmer läsvänliga och därefter börja ta betalt för dem. DN presenterade betalsajten dagensnyheter.se som är hela tidningen till skillnad från den något avskalade dn.se och morgontidningarna i Västerbotten och Norrbotten har stängt in det mesta av det egna redaktionella materialet i olika plusabonnemang.
Det är klart att mediehusen ska ha betalt, men frågan är hur det ska gå till. Betalmuren är knappast den rätta lösningen.
Det är svårt att säga hur det ekonomiska ser ut, det är sällan man hittar information om rena nätannonsintäkter och ännu hemligare verkar antalet plusabonnenter vara. I Norrbotten ledde plustjänsten till stort tapp av besökare på webben, vilket inte sågs som besvärande av ägarna, som dock snabbt valde att öppna upp fler artiklar, enligt uppgift så mycket som 70%. Kanske är webbannonsintäkterna så låga att det inte är besvärande med en halvering av besöken, eller så är det bara snack. Kanske vill man ändå ha sina läsare, för det är knappast några stora massor som tecknat ett digitalt abonnemang för 179 kr i månaden, en krona billigare per dag jämfört med papperstidning. Ungdomsabonnemanget, 99 kr per dag, kanske skulle kunna börja locka några äldre, men är så klart för dyrt för 21-åringen.
Men det stora problemet är förmodligen hur vi läser tidningar på webben; visserligen ofta, men fragmentariskt. Även när det var gratis läste man på sin höjd ett par riktiga artiklar per dag vid sidan av notiser med senaste nytt, och detta i ett urval ur flera av de morgontidningar man har visst intresse för som västerbottning bosatt i Norrbotten. Att betala för samtliga är givetvis inte aktuellt och ingen ensam kan erbjuda vad man efterfrågar, och även om de gjorde det skulle det kännas för dyrt.
För konsumenten är den enklaste lösningen att helt övergå till public service: lokalredaktionerna i TV och radio har vid sidan av sändningarna också webbplatser som mer eller mindre fungerar som nyhetssajter.
Vad tidningarna ska hitta på är desto mer oklart. Betalmuren kommer inte att vara lösningen på medellång sikt och över tid kommer pappersupplagorna minska ytterligare när läsarna dör. Förmodligen är det annonserna som får utgöra intäkterna samtidigt som kostnaderna avsevärt får minskas med en urholkning av den kommersiella journalistiken som följd. Fördjupningen sker via sociala medier och fler än journalisterna blir inblandade i nyhetsförmedlingen och kommentering – det är både plus och minus.
Internet har redan förändrat hela medielandskapet. Att göra sig otillgänglig är att skjuta sig själv i foten i dagsläget.
På sätt och vis fick jag förståelse för dopningsfuskarna idag när jag var på promenad med Lars i ett slaskigt och ruskigt Umeå. På en stor öde parkering hittade vi en pinne och började slänga omkring den, eller ja, det var väl jag som slängde och Lars som hämtade. Efter några sorgliga kast insåg jag att ansträngningarna skedde emot vind och desto roligare blev det i medvind. Den värsta blåsten tycktes ligga på några meters höjd, så ännu mäktigare kast blev det när man tog lite höjd. Efter ett tag blev det en utmaning att komma längre och längre bort, ända bort till diket helst och det lyckades till slut. Världsrekord! Hurra!
Hurra, Jannes blogg fyller idag 5 år!
5 år är en ofattbart lång tid. Mer än en sjundedel av livet. Fort har det gått.
Allting är relativt
Häromveckan dribblade jag fram mobilen i bilen på väg hem från jobbet och tänkte föreviga det svåra ögonblick att det faktiskt var -20 grader på bilens temperaturvisare. Det är ju så kallt att man ifrågasätter sitt val att bosätta sig i denna fjärran nord. Idag på vägen hem vittnade bilen å andra sidan om -23 grader, vilket nu kändes trösterikt efter de 28-29 minusgrader som rev i kinden i morse.
På den öde ön
En gång i tiden resonerades det fram en lista på sköna typer att ha med på en Robinson-upplevelse på en öde ö, bara för att få lite förhöjd stämning. Minnet svajar och jag kommer i princip inte ihåg någon. Men här är en ny: Ebbot.
Photo Credit: Djurens Rätt via Compfight