Klickade på direktlänken till min googleöversatta blogg idag igen och fick lära mig två olika versioner av Stryktipset på engelska: Ironing hint och beat tip!
Lite att göra? Nej, inte alls. Jag försöker bara fly det som ska göras.
Klickade på direktlänken till min googleöversatta blogg idag igen och fick lära mig två olika versioner av Stryktipset på engelska: Ironing hint och beat tip!
Lite att göra? Nej, inte alls. Jag försöker bara fly det som ska göras.
Är man uttråkad eller sugen på något halvroligt kan man prova http://translate.google.com. Det är bara att skriva in en adress och prova att få den översatt till något språk, t ex engelska.
Än så länge är datorer inte tillräckligt trimmade med grammatisk intelligens och översättningarna är inte jättebra. Men var tionde mening är rätt korrekt och på något sätt är det smålustigt och underhållande att läsa.
Jannes blogg på engelska: http://translate.google.com/translate?prev=hp&hl=sv&u=blogg.grymt.org%0D%0A&sl=sv&tl=en
Prova Aftonbladet också, även sidans layout blir katastrofal. Några rubriker från dagens Aftonbladet:
Look at Melody Festival – with Aftonbladet TV.
Your best schlager party – live from our TV-studio.
Worst elslukarna.
How good is the Salander
Woman in Malmö commited suicide – police laughed
Do each other – after 35 years
Lovisa and Leif played together as children, now they rely on the love day.
TV: Laila dancing with the butt bar
Fattest ryggplasket ever
More sexhjälp to the people
Så kom ett slag på käften från Google, efter mitt gladlynta inlägg häromdagen. Vid sökning på “Jannes blogg” hamnar jag nu på tredje sidan. En plats nedåt på listan, med stora konsekvenser. Nästa steg är nog att skriva ner alla länkar som ligger före, för att på allvar hålla koll på dem. Dock inte på bloggen, för då får ju alla de andra uppmärksamhet och stärker sina positioner. Jag får helt enkelt se till att visa mig på fler ställen: gå in på bloggar på random och lämna kommentarer.
Snart finns den här bloggen! Det är ju sådant vi IT-nördar gör emellanåt, googlar oss själva och våra produkter, och nu har jag avancerat från femte till andra sidan och är tjugonde träff vid sökning på “Jannes blogg”. De andra jannarna måste känna flåset i nacken nu! Men man existerar ju inte på riktigt, förrän man är på första sidan. (Värre är att en Eriks blogg ligger trea på den nämnda googlesökningen.)
Vid sökning på “Jannes filmblogg” hamnar jag överst, men länken går dessvärre till den här sidan där jag skrivit om min filmblogg och inte till http://film.grymt.org. Här nyttjar jag ju WordPress, och sannolikt är den bättre på att visa sig för sökmotorsrobotarna än min egenhändigt ihopknackade FilmbloggWebblogg.
Det är många som bloggar om lite av varje. Det är inget fel med det, det är alltid utvecklande att skriva och de flesta anstränger sig en aning för att skriva på ett lämpligt sätt, istället för att i alltför stor utsträckning chatta inlägg. Det finns också en hel del roliga bloggar, som jag gärna besöker ofta.
Men är man ute efter information genom sökmotorerna är bloggandet en pest. Det finns alltid några hundra som har tyckt till om det du söker och skrivit några rader. Dessutom länkar bloggsfärens aktörer till varandra, om inte annat genom att man själv anger sin adress när man kommenterar – och denna omfattande korslänkning ger också god position i sökmotorernas resultatprioritering.
Bloggandet som fenomen har nu funnits i några fem år – även om det givetvis fanns många som bloggade innan det kallades så (på min gamla hemsida hade jag t ex en “Just nu”-ruta där jag skrev några aktuella tankar åtminstone en gång i veckan). Förmodligen är bloggen här för att stanna, även om det knappast kommer att förbli ett så stort fenomen som det är just nu.
Att googla fram relevant information är hursomhelst inte så enkelt längre. Det är nästan bättre att gå till andra informationssidor, såsom Wikipedia, och klicka sig vidare från de hänvisningar man hittar där. Det gäller också (särskilt för kidsen som vuxit upp med Google) att tänka efter före; om man vill ha information miljöförstöring, är det kanske inte så givande att googla det, utan utgå från t ex en statlig myndighet, som Naturvårdsverket och så vidare.
Raka linjer somnar man av till slut, så jag “pimpade” bakgrunden på denna sida. Lite trasiga kanter på “bladet”. Rätt snyggt ska det bli, för det är inte det än. Värre än en rak linje är nämligen en trasig kant som känns statisk. Jag var lat och gjorde bara en trasig sida, som jag sedan spegelvände – vilket gör att det trasiga helt plötsligt känns som en sämre rak linje.
Det får bli en annan dag…
Vill man åka lite tidsmaskin är det bara att knappa in sig på www.archive.org/web/web.php!
Där kan du skriva in adressen till den sida du brukade besöka när du och varmansinternet var unga. Jag provade Aftonbladet från 1996 (det kan ta en stund att ladda sidan). (http://web.archive.org/web/19961023235430/http://www.aftonbladet.se/)
Det är mycket som är intressant, låt oss studera sidan uppifrån och ner:
Hör på radion att mikrobloggandet är det som gäller i år. Slut är det på långa inlägg och detaljerade beskrivningar. I år räcker det med en eller några meningar. Det känns som en naturlig trend för läsarnas skull: om alla skriver kortare och alla bloggar som ska läsas är kortare, blir det avsevärt högre effektivitet i informationsutbytet.
Den gångna hösten har jag gjort mitt yttersta för att lära mig php och databashantering i mysql, genom att bygga en egen blogg, vilket till slut landade i http://film.grymt.org – FilmbloggWebblogg. Jag var faktiskt mycket inne på att skapa en blogg som en läsare skulle orka med, genom att begränsa varje inlägg till först 500 tecken, sedan 1000 tecken. Tänkte t o m på titeln, M är den romerska siffran för 1000 och sidan kunde därför ha hetat MaxM med referenser till Max Martin, Maxim, med mera. Inspirationen kom främst från onlinemanagerspelet Hattrick, där alla lag kan skriva pressmeddelanden som dock begränsas till 500 tecken – det har aldrig varit jobbigt att läsa dem. När filmtemat växte fram kom ytterligare inspiration från de hjältar som genom åren recenserat film på SVT:s text-tv. I höst verkade det som att dessa recensioner upphört (klantigt att inte förutse mikrobloggandets år), men de var sannerligen imponerande när de fanns. Så mycket information på en enda text-tv-sida, där begränsningen är klart snävare än 500 tecken.
Jag kom att strunta i hela tanken på begränsning, men det kanske är dags att tänka om.