information | Jannes blogg

Det är en fin tid vi lever i, en tid där utbudet av kunskap är oändligt.

Inget gott som har något ont med sig; “viralsajter” där samma roliga bilder snurrar runt och som någon tjänar annonspengar på, ett flöde från folk som glömmer bort att de inte sitter på fikarasten med grabbarna eller ensamma hemma på kammaren när de publicerar sina dummaste tankar, tidningars TV-satsningar, plastisk vuxenunderhållning, en ändlös rad av casinos där de som har de kärvt kan få det ännu kärvare och så vidare.

Men för den nyfikne nörden är internet fantastiskt. Som igår när jag slökollade på något avsnitt av Californication (för övrigt en svårbedömd serie, då den till hälften går ut på att visa nakna damer, medan andra hälften är riktigt trevlig, bl a med en skön far-dotter-relation) och blev förbannad på att översättaren hade översatt Los Angeles-stadsdelen Venice till Venedig. Doh. Hursomhelst blev jag nyfiken, är det något särskilt med Venice, vad är det för typ av kvarter, så jag tog en googling. Sedan kollade jag upp stället på Maps och åkte runt lite i området med Street View. När jag ändå höll på så tog jag en tur längs Mulholland Drive, bara för att jag råkade se den. Verkar fint, där i Kalifornien.

Dimka via Compfight

Ikväll spelade Arsenal bedrövligt mot Dinamo Zagreb på bortaplan och då började jag ju fundera hur läget egentligen är i Kroatiens huvudstad. Googling. Wikitravel. Streetview. Bildsökning. Verkar vara kanon i Zagreb. Och än viktigare så är det ofarligt! Man kan åka Wien – Zagreb på sex timmar med tåg.

Mario Fajt via Compfight

Tänk vad jobbigt det hade varit att få denna mängd information 1989. Idag kan man lite lyxigt avstå från en del, t ex video, som alltid är belamrad med annonser.

Det är många som bloggar om lite av varje. Det är inget fel med det, det är alltid utvecklande att skriva och de flesta anstränger sig en aning för att skriva på ett lämpligt sätt, istället för att i alltför stor utsträckning chatta inlägg. Det finns också en hel del roliga bloggar, som jag gärna besöker ofta.

Men är man ute efter information genom sökmotorerna är bloggandet en pest. Det finns alltid några hundra som har tyckt till om det du söker och skrivit några rader. Dessutom länkar bloggsfärens aktörer till varandra, om inte annat genom att man själv anger sin adress när man kommenterar – och denna omfattande korslänkning ger också god position i sökmotorernas resultatprioritering.

Bloggandet som fenomen har nu funnits i några fem år – även om det givetvis fanns många som bloggade innan det kallades så (på min gamla hemsida hade jag t ex en “Just nu”-ruta där jag skrev några aktuella tankar åtminstone en gång i veckan). Förmodligen är bloggen här för att stanna, även om det knappast kommer att förbli ett så stort fenomen som det är just nu.

Att googla fram relevant information är hursomhelst inte så enkelt längre. Det är nästan bättre att gå till andra informationssidor, såsom Wikipedia, och klicka sig vidare från de hänvisningar man hittar där. Det gäller också (särskilt för kidsen som vuxit upp med Google) att tänka efter före; om man vill ha information miljöförstöring, är det kanske inte så givande att googla det, utan utgå från t ex en statlig myndighet, som Naturvårdsverket och så vidare.