Lärarnas betygssättning av elever är myndighetsutövning. Såsom andra myndigheters beslut, t ex de om studiemedel från CSN eller sjukersättning från Försäkringskassan, ska betygen kunna överklagas av brukarna. Det föreslår en statlig utredning.
Skolminister Björklund är skeptisk. Han tror att eleverna kommer att dra igång tidernas överklagandefest till en kostnad av hundratals miljoner, som Björklund menar kan användas på ett mer konstruktivt sätt. Vidare menar han att kraven på dokumentation av lärarnas vardagsverksamhet riskerar att bli absurt omfattande. Till slut kommer han med en pedagogisk poäng också: Risken är att undervisningen blir mer statisk och bygger på skriftliga prov av centralprovskaraktär (vilket han som katederundervisningsvän ändå borde gilla – kanske finns det lite skönt flum även i den gode Jan).
För en gångs skull får minister Björklund VG av mig.
Såsom de nuvarande kursplanerna och betygskriterierna, liksom de i den kommande reformen, ser ut är det ofrånkomligt att det bedömningen har vissa brister i likvärdighet. Men å andra sidan arbetar lärarna väldigt nära sina brukare, generellt över ett helt läsår eller mer och bör ha ypperliga förutsättningar att bedöma kunskapsutvecklingen utifrån betygskriterierna. Att någon annan ska ha bättre förutsättningar att göra en bedömning är svårt att argumentera för. Att institutionalisera standardiserade prov är en möjlighet, men då kan vi lika gärna göra som i de finska gymnasierna, att betygen sätts efter elevernas studentskrivningar i olika ämnen i slutet av utbildningen. Vägen dit får se ut hur som helst, det är kunskaperna vid utbildningens slut som avgör allt.
Nej, jag gillar den svenska modellen där avståndet mellan de unga vuxna (eleverna) och något äldre vuxna (lärarna) i skolan inte är så stort. Det möjliggör individualisering av undervisningen och god kunskapsutveckling för så många som möjligt. Där finns inte plats för generell överklagandemöjlighet, men nog kan elever och föräldrar göra sina röster hörda hos lärare och rektorer i de allra flesta fall och erbjudas tydligare betygsmotiveringar eller rent av bedömning av en ytterligare lärare.
Att överklaga myndighetsbeslut känns självskrivet i en demokrati. Men demokratin i skolan säkras i och med det elev- och föräldrainflytande som redan skrivits in skolans värdegrund.
Läs mer: http://www.dn.se/nyheter/politik/bjorklund-sagar-overklagade-betyg
2 svar på ”Eleverna och betygen”
Hur ska man då göra som elev när ens framtida universitetsutbildning hänger på detta betyg som denna disträa, bittra, könsdiskriminerande och homofobiska lärare satt?
Förstår problematiken, men när gymnasiebetygen har en så avgörande betydelse för ungdomars framtid och det numera inte finns någon möjlighet att läsa upp sina betyg tycker jag inte att en persons (läraren) bedömning ska vara hugget i sten.
Av egen erfarenhet finns det många lärare som låter sina egna åsikter om eleverna och sitt eget godtyckande ta för stor del i betygssättandet.
En dejt nästa gång du vistas i Norrlands egentliga huvudstad? Jag vill ju få skryta med mitt underverk! Och träffa dig så klart! 😉
Som sagt, när det handlar om myndighetsutövning så måste ju brukarna på något sätt garanteras största möjliga rättvisa i demokratins namn. Det håller jag med om! Att Jan Björklund inte vill låta folk läsa upp betyg, inte ens om det skulle vara självfinansierat, är en av de tusen andra saker som han inte får G på från mig. Men det här är en svår nöt, men oerhört viktig och det är bra att det blir debatt.
Japp, börjar vara dags för en dejt och ingen anledningen är väl godare än för att få beskåda den första och enda riktiga #umeå-bebisen. 😉