DN:s Viktor Barth-Kron diskuterar en utförsäljning av Moderaterna till riskkapitalister, som då kan göra en hacka genom att t ex se till att Stockholms kommunordförande Sten Nordin kommer i säng 18:30 och därigenom minskar representationskostnaderna.
Arbetsmarknadsborgarrådet Ulla Hamilton kan vi snabbt lägga till, som häromsistens valde en 33 000-kronors-biljett till USA för att kunna sova bättre på planet. Riskkapitalbolaget kan få in 30 000 till sina ägare genom att Hamilton uppmuntras till att boka i god tid och i ekonomiklass, om hon nu överhuvudtaget måste åka till USA i tjänsten. Att riskkapitalister undgår ansvar och slickar i sig grädden av skattebetalarnas välfärdsmos i skolan och omsorg, det är ju uppenbart självaste kärnan i denna framåtskridande ideologi.
Det har förmodligen varit tufft att vara oppositionspolitiker på sistone, oavsett om du heter Håkan eller inte. De trygga patriarkerna Reinfeldt och Borg har lotsat landet genom en finanskris och till minskat skattetryck med ett intryck av att ingenting annat har hänt, än att alla fått mer i plånboken. Men frågan är varför ingen vänsterpolitikerriktigt tar vara på det uppståndna läget och tar en ideologisk diskussion? Eller som Jonas Gardell twittrade igår: “Hela Sverige rasar mot vanvård av äldre och vd:ar som skor sig och sossarna gör vadå förutom att bråka internt? Leker tysta leken?”